Luke Fowlers nya film Being in a place – A portrait of Margaret Tait handlar om den skotska filmaren och hennes ofullbordade projekt om Orkneyöarna. Det är en inbjudande porträttfilm av ett fascinerande konstnärskap, skriver Martin Grennberger som sett den på Berlins filmfestival.
Kategori: Kritik & essä
Mungius röntgendrama R.M.N. – Kall vinter är rakt igenom virtuost
Cristian Mungiu har länge skärskådat det rumänska samhället via medicinska metaforer. Hans senaste film handlar om mångspråkighet och främlingsfientlighet i en transsylvanisk by med bortträngda konflikter. Jonathan Rozenkrantz har sett den.
Ambitiöst men ofokuserat om kamerans historia i And the king said, What a fantastic machine
Axel Danielsson och Maximilien Van Aertryck har gjort en vindlande genomgång av den rörliga bildens historia. Men det är ett kritiskt kompilationsverk som saknar en diskussion om sitt eget urval, skriver Sanjin Pejkovic.
Pussel med minnesbilder och videoband i starka Aftersun
Skört samspel mellan far och dotter i Charlotte Wells charterdrama från 1990-talet. Det är omöjligt att skydda sig från Aftersun, skriver Calle Wahlström.
Tillskruvad i tonträff i återhållsamma The eternal daughter
I Joanna Hoggs fria fortsättning på Souvenir-filmerna gör Tilda Swinton en dubbelroll som mor och dotter. Det blir spökstämning om filmskapandets mening och vedermöda, skriver Kim Ekberg som har sett den på Göteborgs filmfestival.
Brutalt våld och becksvart humor i When the waves are gone
I Lav Diaz nya film handlar det inte om Marcosdiktaturen utan om Dutertes ”krig mot drogerna”. Det är en våldsam uppgörelse mellan vedervärdiga poliser, skriver Johannes Hagman som har sett den på Göteborgs filmfestival.
En dag kommer allt det här bli ditt leder ut i tomma intet
I En dag kommer allt det här bli ditt återvänder till regissören till sina gamla hemtrakter, i en film om en serietecknare med förkärlek för könsord. Saga Cavallin skriver om ”avancerad humor” och en huvudperson som aldrig görs begriplig för åskådaren.
Sinnligt utforskande av Medelhavet i Human flowers of flesh
Det finns bara en antydd handling i Helena Wittmans Human flowers of flesh, och målet med expeditionen i filmen förblir oklart. Men det är en abstrakt film som skapar en helt egen värld, skriver Johannes Hagman som sett den på Göteborgs filmfestival.
För mycket pose, för lite substans i Wolf and dog
Claudia Varejãos fiktionsfilmsdebut utspelar sig på en ö ute i Atlanten med ett stort queercommunity men också en hel del katolsk värdekonservatism. Sonya Helgesson Ralevic har sett den på Göteborgs filmfestival.
I På Hvitfeldtska bodde vi förvandlas lagomlandet Sverige till något annat
I På Hvitfeldtska bodde vi försöker regissören Nils Petter Löfstedts undersöka hur polisaktionen och efterspelet till Göteborgskravallerna 2001 har påverkat människorna. Sanjin Pejkovic har sett den på Göteborgs filmfestival.