Kategori: Kritik & essä

Martin McDonaghs The banshees of Inisherin har likheter med filmad teater – det är inte menat som en förolämpning. Snarare är det en avskalad och koncentrerad film som lyckas komma två koleriska män in på livet, skriver Oscar Westerholm.

Mellanrummet mellan filmisk rörelse och den fotografiska bilden är mest tankeväckande i en utställning med Jonas Mekas Frozen film frames i Stockholm. Martin Grennberger har besökt den.

Park Chan-wooks senaste är en nästan parodiskt stilsäker kommentar på Hitchcocks förmodligen bästa film. Oscar Westerholm har sett den.

I Russia 1985-1999: Traumazone tar Adam Curtis utgår från de tusentals timmar material som BBC filmat i Sovjet och Ryssland under imperiets. Johannes Hagman ser en dokumentär filmserie som via arkivens fragment bjuder in åskådaren till händelsernas hjärta.

Varför valde Hirokazu Kore-eda att göra sin nya film utomlands? Lisa Ehlin berättar om ett japanskt regissörsuppror och om en sydkoreansk filmsatsning som fortsätter att bära frukt.

Allan Ekelund hamnade 1941 på Svensk Filmindustri och förblev bolaget trogen större delen av sitt yrkesliv. Först som regiassistent och scriptboy, senare produktionsledare och produktionschef. Boken om och av honom är en generös rundvandring i filmhistorien, skriver Maaret Koskinen.

Länge har Don DeLillos verk bedömts som ofilmbara av Hollywood. På grund av konsumtionskritiken eller den komplicerade strukturen? Att det är just Noah Baumbach som lyckas är en imponerande genrebragd, skriver Calle Wahlström.

Det är ur sysslolösheten som Viktor Johanssons rollfigurer vaknar till liv. I Windows samlas de till en gemensam demonstration mot oklart vad. Den utgör ett välkommet sökande alternativ till dagens strömlinjeformade filmberättande, skriver Johannes Hagman.

I Sight and Sounds omröstning var det återigen Sans soleil och La jetée som lyftes fram men Chris Markers filmografi rymmer mycket annat intressant. I Brev från Sibirien underminerar han lekfullt vår kunskap om en plats samtidigt som han öppnar våra ögon för den, skriver Sanjin Pejkovic.

Med ambitiösa retrospektiva program och formmässigt intressanta verk av yngre regissörer är filmfestivalen i Wien en given favorit. Johannes Hagman rapporterar från den 60:e upplagan.