Den geriatriska skräcken

Hur ska man förhålla sig till en mamma och mormor som tycks ha blivit någon annan? Charlotte Wiberg tittar på skrämmande och försonliga filmer om dödsmänniskan och mammadjuret.

Läs mer

Kritik & essä

2 november 2020

Drömvärldar erbjuder gengångar till David Lynchs konstnärskap

Drömvärldar är ingen litterär upplevelse, men innehåller gott om bakgrundsinformation kring den egensinnige filmarens verk. Charlotte Wiberg läser om hur en traumafri uppväxt gav upphov till ett skrämmande och ångestladdat filmuniversum.

Läs mer

Kritik & essä

30 oktober 2020

Svenska skräckfilmen Andra sidan saknar dragningskraft

Nej, Andra sidan är inte ”Sveriges första skräckfilm”, om än en husrysare enligt etablerad formel. Filmen saknar inte försonande drag, men Charlotte Wiberg efterfrågar färre klichéer och mer inspiration.

Läs mer

Kritik & essä

15 oktober 2020

David Cronenbergs smittoläxa

En onämnbar parasit sprider sig från ett avskilt lyxområde in till Montreals stadskärna i David Cronenbergs film från 1975. Charlotte Wiberg skriver om regissörens sublima känsla för skräckel.

Läs mer

Kritik & essä

25 september 2020

Suggestivt upptrappad spänning i kanadensiska Spiral

Spiral ter sig bara alltför aktuell trots att handlingen utspelar sig på 1990-talet. Charlotte Wiberg har sett samhällskritik i skräckfilmstappning på filmfestivalen Monsters of film.

Läs mer

Kritik & essä

10 september 2020

Shirley visar att bräcklighet bor granne med kraftfullhet

Josephine Deckers filmer uttrycker ofta tillstånd av skörhet – och hennes porträtt av författaren Shirley Jackson är inget undantag. Charlotte Wiberg har sett en intagande film om gränserna mellan konstnärliga och mänskliga relationer.

Läs mer