Furiosa: A Mad Max saga är en så kallad prequel, en berättelse som förklarar bakgrunden till en tidigare film. Den ingår i den större filmvärld som är Mad Max-serien, ett ”franchise” som det heter, där varje film benämns som ”installment”. Första filmen kom 1979 och heter helt enkelt Mad Max; sedan har det följt ytterligare fyra där Furiosa alltså blir nummer fem i serien. George Miller står bakom alla filmer och är involverad i såväl manus som regi. Mad Max-världen är en dystopisk framtidsvärld där tillvaron präglas av laglöshet och kampen för överlevnad. Den första filmen visar hur samhället faller samman genom tilltagande anarki och terror ute på vägarna, som om vägarna vore själva landet (filmen är gjord i Australien). Olika typer av fantasifulla, högaccelererande fortskaffningsmedel står i centrum. Det är inga stora dramatiska händelser som krig, zombieapokalyps eller miljökatastrofer som förstör samhället – det är, helt enkelt, skitstövlarna. Gäng med våldsamma män som roar sig med att våldta, döda och terrorisera varje lyckligt ansikte. Gäng utan affärsmodeller och med ren destruktion som enda syfte och verksamhet. Redan från början fanns det en feministisk egg i filmserien – den demonstrerade fenomenet toxisk maskulinitet långt före begreppet började användas i bredare bemärkelse.
Det dröjde trettio år mellan den tredje och den fjärde filmen, och med Mad Max: Fury road från 2015 tog serien steget över till ren feminism genom att införa hjältinnan Furiosa, som befriar de framtida knuttegängens kvinnliga avelsslavar. Furiosa återberättar denna hjältinnas bakgrund och utveckling från barnsben.
Det är en fullständigt könad värld vi möter här. Furiosa kommer från ett matriarkat som lever fredligt i ett blomstrande landskap. När hon senare kidnappas förs hon till våldsamma och rivaliserande patriarkala grupper. Nu ser vi i och för sig inte så mycket av det kvinnodominerade samhället men det tycks påfallande ”normalt” och naturorienterat med icke-iögonfallande kläder eller ansiktsmålningar. Annorlunda förhåller det sig hos männen. De är som insektssamhällen med fåfänga ledare medan massan bär krigsmålning eller annan form av stamklädsel. Vi känner igen det från Fury road. Filmens mest intressanta karaktär är ledaren Dementus, väl gestaltad av Chris Hemsworth, en narcissistisk, maktfullkomlig men också ganska rolig och stundvis avväpnande antagonist. Han påminner något om favoritskurken Negan från Walking dead, men är betydligt snålare försedd med repliker. Språket i Furiosa är intressant liksom de föreställningsvärldar som råder, som skymtar fram här och där utan att helt blottläggas. Jag hade dock velat ha så mycket mer. Allt som inte är ren action eller för handlingen vidare visas glimtvis, trots att filmen faktiskt är två och en halv timme lång. Faktum är att jag gärna skulle sett mer action i form av rent underhållningsvåld (inte detsamma som ren sadistisk råhet), och jag skulle även velat ha en starkare visuell upplevelse av de olika platserna och gruppernas estetik. Ja, jag hade på något sätt velat ha mer av allt utom fordonsfetischeringen. Om man som jag inte är så intresserad av vare sig bilar, motorcyklar eller stora truckar av olika slag försvinner självklart en del av filmens attraktion. Men Mad Max-världen har så mycket mer, och det är detta ”mer” jag vill ha.
Den värld som presenteras är ju väldigt enkel – kvinnan står för livet, mänsklighet, ett hållbart system. Männen för destruktion, även om naturligtvis inte varje enskild man i filmen är ond. Det är trots den simpla dikotomin svårt att inte ändå ryckas med av könspolitiken i ett läge där det politiska avståndet mellan män och kvinnor aldrig varit så djupt och många mäns politiska preferenser är så skrämmande. Det finns förvisso ett kärleksintresse i Furiosa, men tiden är förbi då filmer måste sluta med att den kvinnliga rollfiguren får sin karl. I stället för kyssar slutar det med hämnd. Det sker i form av en rent konkret sammansmältning mellan människa och natur som visserligen är oerhört brutal, men också ett stycke visuell magi. Allt detta pekar framåt, mot en framtid. The future is female.
Men ja, vi visste det redan med Fury road, och jag tycker inte denna prequel når upp till sin sequel. Huvudpersonen Furiosa är ett barn och sedan en ung kvinna som inte har så mycket mer att göra än att reagera och överleva. Återigen: folk hade gärna fått prata lite mer med varandra. Jag tror actionpubliken hade klarat av det. Hur som helst är det ju ett kraftprov av George Miller att han vid 79 års ålder kan prestera detta, och jag hoppas att det sista kapitlet i sagan han har talat om också kommer att kunna göras av honom. Det är inget dåligt livsverk.
Furioa: A Mad Max saga
Biopremiär: 24 maj
Längd: 2 h 28 min
Land: USA, Australien
