fbpx

Rapport #2 från Göteborgs filmfestival: Femton noll tre nittonde januari två tusen sexton

Femton noll tre nittonde januari två tusen sexton (2024)

”Bland det första Dagens Nyheter skrev var att filmen handlade om kriminalitet och gängskjutningar”, säger Dybwad Brandrud. ”Vi fick ringa in och rätta dem. Det finns inget i filmen som säger att den handlar om gängvåld.” Oscar Westerholm har träffat regissörerna Petra Bauer och Marius Dybwad Brandrud för ett samtal om att skildra sorg och förlust på film. 

Rapport #1 från Göteborg Film Festival: The human surge 3

The human surge 3 (2023)

FLM direktrapporterar från Göteborgs filmfestival. Först ut är Oscar Westerholm som har sett The human surge 3, den andra filmen i den argentinske regissören Eduardo Williams skumma serie med experimentella semidokumentära bildessäer om mänsklig kommunikation i den digitaliserande tidsåldern. 

El conde av Pablo Larraín

El conde (2023)

Larraín försöker, via skräckfilmsgenrens utpräglat stiliserade bildberättande, förkroppsliga det mardrömsväsen som dröjer sig kvar i folksjälen efter ett politiskt trauma, skriver Oscar Westerholm.

Poor things

Poor things (2023)

Fotografen Robbie Ryans expansiva bilder ger liv till Yorgos Lanthimos senaste film om kvinnlig, frankensteinsk frigörelse. Oscar Westerholm har sett Poor things på filmfestivalen i Venedig. 

Filmskräcken före imperiets fall skildras i ny Sovjetbok

Mr Designer (1987)

Vad var egentligen sovjetisk skräckfilm? Alexander Herbert fyller en bildningslucka med den nätta volymen Fear before the fall, skriver Oscar Westerholm som har läst boken om filmspöken och -vampyrer som aldrig rubricerades som skräck.

The whale är ett utstuderat frosseri i miserabilism

The whale (Darren Aronofsky, 2022)

Darren Aronofsky hymlar inte med sin djupdykning i amerikansk litteratur, men hans valfilm är långt mindre intressant än Moby Dick. Av regissörens fascination för dubbelhakor blir det mest en orgie i lidande, skriver Oscar Westerholm.

Toxisk och fyndig manlig vänskap i The banshees of Inisherin

The banshees of Inisherin (2022)

Martin McDonaghs The banshees of Inisherin har likheter med filmad teater – det är inte menat som en förolämpning. Snarare är det en avskalad och koncentrerad film som lyckas komma två koleriska män in på livet, skriver Oscar Westerholm.