fbpx

The whale är ett utstuderat frosseri i miserabilism

The whale (Darren Aronofsky, 2022)

Darren Aronofsky hymlar inte med sin djupdykning i amerikansk litteratur, men hans valfilm är långt mindre intressant än Moby Dick. Av regissörens fascination för dubbelhakor blir det mest en orgie i lidande, skriver Oscar Westerholm.

Toxisk och fyndig manlig vänskap i The banshees of Inisherin

The banshees of Inisherin (2022)

Martin McDonaghs The banshees of Inisherin har likheter med filmad teater – det är inte menat som en förolämpning. Snarare är det en avskalad och koncentrerad film som lyckas komma två koleriska män in på livet, skriver Oscar Westerholm.

George Millers Tre tusen år av längtan saknar rätta gnistan

Tre tusen år av längtan (George Miller, 2022)

Den australiske regissörens konstnärliga pånyttfödelse fortsätter att förundra. Tre tusen år av längtan är ett romantiskt fantasy-drama, som är vackert iscensatt men inte lyckas översätta sina frågeställningar om historieberättande och begär till filmisk passion, menar Oscar Westerholm.

Boken om Fury road nästan lika hisnande som filmen

Mad Max: Fury road (George Miller, 2015)

Bakom kulisserna-boken Blood, sweat & chrome berättar om stjärnegon som kolliderar och finansiärer som vill säkra sin avkastning medan regissören helst undviker ett traditionellt filmmanus. Den visar hur omöjlig en filmproduktion av Mad Max-omfattning egentligen är, skriver Oscar Westerholm.

Clerks 3 visar att Kevin Smith växt upp

Clerks 3 (2022)

Om videobutikskomedierna Clerks och Clerks II var må bra-filmer präglas film nummer tre mer av medelålderns bekymmer. Det är humor underfundig med en seriös klangbotten, skriver Oscar Westerholm.