fbpx

El conde av Pablo Larraín

El conde (2023)

Larraín försöker, via skräckfilmsgenrens utpräglat stiliserade bildberättande, förkroppsliga det mardrömsväsen som dröjer sig kvar i folksjälen efter ett politiskt trauma, skriver Oscar Westerholm.

Poor things

Poor things (2023)

Fotografen Robbie Ryans expansiva bilder ger liv till Yorgos Lanthimos senaste film om kvinnlig, frankensteinsk frigörelse. Oscar Westerholm har sett Poor things på filmfestivalen i Venedig. 

Filmskräcken före imperiets fall skildras i ny Sovjetbok

Mr Designer (1987)

Vad var egentligen sovjetisk skräckfilm? Alexander Herbert fyller en bildningslucka med den nätta volymen Fear before the fall, skriver Oscar Westerholm som har läst boken om filmspöken och -vampyrer som aldrig rubricerades som skräck.

The whale är ett utstuderat frosseri i miserabilism

The whale (Darren Aronofsky, 2022)

Darren Aronofsky hymlar inte med sin djupdykning i amerikansk litteratur, men hans valfilm är långt mindre intressant än Moby Dick. Av regissörens fascination för dubbelhakor blir det mest en orgie i lidande, skriver Oscar Westerholm.

Toxisk och fyndig manlig vänskap i The banshees of Inisherin

The banshees of Inisherin (2022)

Martin McDonaghs The banshees of Inisherin har likheter med filmad teater – det är inte menat som en förolämpning. Snarare är det en avskalad och koncentrerad film som lyckas komma två koleriska män in på livet, skriver Oscar Westerholm.

George Millers Tre tusen år av längtan saknar rätta gnistan

Tre tusen år av längtan (George Miller, 2022)

Den australiske regissörens konstnärliga pånyttfödelse fortsätter att förundra. Tre tusen år av längtan är ett romantiskt fantasy-drama, som är vackert iscensatt men inte lyckas översätta sina frågeställningar om historieberättande och begär till filmisk passion, menar Oscar Westerholm.