Larraín försöker, via skräckfilmsgenrens utpräglat stiliserade bildberättande, förkroppsliga det mardrömsväsen som dröjer sig kvar i folksjälen efter ett politiskt trauma, skriver Oscar Westerholm.
Författare: Oscar Westerholm
Poor things
Fotografen Robbie Ryans expansiva bilder ger liv till Yorgos Lanthimos senaste film om kvinnlig, frankensteinsk frigörelse. Oscar Westerholm har sett Poor things på filmfestivalen i Venedig.
Sick of myself är äckligt effektiv om bekräftelsebehov
Kristoffer Borgli har hittat skärningspunkten mellan Whit Stillmans beska överklassatir och David Cronenbergs kräkreflexretande sjukdomssplatter. Sick of myself får Oscar Westerholm att rycka till av fasa.
Filmskräcken före imperiets fall skildras i ny Sovjetbok
Vad var egentligen sovjetisk skräckfilm? Alexander Herbert fyller en bildningslucka med den nätta volymen Fear before the fall, skriver Oscar Westerholm som har läst boken om filmspöken och -vampyrer som aldrig rubricerades som skräck.
The whale är ett utstuderat frosseri i miserabilism
Darren Aronofsky hymlar inte med sin djupdykning i amerikansk litteratur, men hans valfilm är långt mindre intressant än Moby Dick. Av regissörens fascination för dubbelhakor blir det mest en orgie i lidande, skriver Oscar Westerholm.
Pacifiction är en självlysande mardrömsvandring i Tahiti
Det är egentligen inte fel att kalla Albert Serras Senaste film för en politisk thriller, men tempot är nästan sömngångaraktigt vilket snarare skapar en förhöjd känsla av mysterium. Oscar Westerholm har sett Pacifiction på Göteborgs filmfestival.
Toxisk och fyndig manlig vänskap i The banshees of Inisherin
Martin McDonaghs The banshees of Inisherin har likheter med filmad teater – det är inte menat som en förolämpning. Snarare är det en avskalad och koncentrerad film som lyckas komma två koleriska män in på livet, skriver Oscar Westerholm.
Både barockt och vackert i Decision to leave
Park Chan-wooks senaste är en nästan parodiskt stilsäker kommentar på Hitchcocks förmodligen bästa film. Oscar Westerholm har sett den.
Speak no evil är effektiv cringe-skräck om våra sociala koder
Danska thrillerrysaren Speak no evil börjar med en idyllisk familjesemester innan allt går fel i en nederländsk skogsstuga. Det är en utmärkt film om toxisk social dynamik som leker med våra förväntningar, skriver Oscar Westerholm.
George Millers Tre tusen år av längtan saknar rätta gnistan
Den australiske regissörens konstnärliga pånyttfödelse fortsätter att förundra. Tre tusen år av längtan är ett romantiskt fantasy-drama, som är vackert iscensatt men inte lyckas översätta sina frågeställningar om historieberättande och begär till filmisk passion, menar Oscar Westerholm.