fbpx

The whale är ett utstuderat frosseri i miserabilism

The whale (Darren Aronofsky, 2022)

Darren Aronofsky hymlar inte med sin djupdykning i amerikansk litteratur, men hans valfilm är långt mindre intressant än Moby Dick. Av regissörens fascination för dubbelhakor blir det mest en orgie i lidande, skriver Oscar Westerholm.

Den talangfulla kameleonten Torbjörn Axelman

Torbjörn Axelman (1932-2023).

Torbjörn Axelman gick nyligen bort, 90 år gammal. Han var en tv-pionjär som senare gjorde mestadels sågade långfilmer med Sven-Bertil Taube och Lee Hazlewood – och dömdes för mordförsök. Bengt Forslund skriver om hans liv i och utanför offentlighetens ljus.

Palestinska örtplockare gör motstånd i Foragers

Foragers (2022)

I Jumana Mannas Foragers berättas om en vardag där matkulturens örter måste bytas och säljas illegalt, vilket samtidigt skapar en förutsättning för möten och samtal om livets alla beståndsdelar. Johannes Hagman har sett den på Tempo dokumentärfestival.

De facto är en genomtänkt skildring av att ursäkta övergrepp

De facto (2023)

Ordmassan i De facto hämtas från olika vittnesmål, dagböcker, biografier och intervjuer. Den beskriver, försvarar, resonerar och normaliserar de värsta övergreppen från senare delen av 1900-talet. Det är lika egensinnigt som vidrigt om människors våld, skriver Sanjin Pejkovic.

I No bears fortsätter Panahi irritera den iranska regimen

No bears (2022)

No bears har en komplicerad intrig men rör sig ledigt mellan berättarlagren med stor tillit till publiken. Än en gång har Jafar Panahi lyckats använda sitt eget yrkesförbud som språngbräda för att skärskåda dagens Iran, skriver Johannes Hagman.

Between revolutions skapar en grym parallell mellan Ceaușescu och Khomeini

Between revolutions (2023)

Vlad Petri blandar arkivbilder med en fiktiv korrespondens mellan studenterna Maria och Zahra – och berättar samtidigt om repressionen i deras hemländer. En melankolisk påminnelse om drömmarna som aldrig blev, skriver Sanjin Pejkovic som sett filmen på Berlins filmfestival.