Senaste artiklarna

• Kritik & essä 27 november 2020

  Deadpan under midnattssolen i Den längsta dagen

  Den längsta dagen är uppenbart gjord för att upplevas på biograf, men istället släpps Jonas Selberg Augustséns finskspråkiga fortsättning på minoritetsspråkserien direkt till streaming. Johannes Hagman har sett den.

  Läs mer
• Kritik & essä 21 november 2020

  Hong Sang-soo fångar tidens gång i The woman who ran

  Höstfärgade berg och delikat gestaltade konversationer i The woman who ran. Johannes Hagman återvänder till Hong Sang-soos djupt kända melankoli på Stockholms filmfestival.

  Läs mer
• Kritik & essä 19 november 2020

  Skräckdramat Saint Maud är en eskalerande mardröm

  När den nyfrälsta sköterskan Maud börjar jobba hos den dödssjuka Amanda talar blickarna sitt tydliga sensuella språk, och snart börjar ett svartsjukedrama med psykologisk thrillertwist ta form. Rose Glass självsäkra långfilmsdebut är övertygande opålitlig, skriver Sebastian Lindvall.

  Läs mer
• Kritik & essä 18 november 2020

  Greta skildrar aktivistens viljekraft och sårbarhet

  Nathan Grossman har följt Greta Thunbergs rekordsnabba väg från anonym skolungdom till älskad och provocerande miljöikon. Resultatet är en dokumentation av ”Greta” som historisk mediehändelse, men också ett lågmält personporträtt. Malin Wahlberg har sett den.

  Läs mer
• Kritik & essä 16 november 2020

  Grekiska Apples känns kalkerad på tidigare succéer

  En mystisk farsot skapar ögonblicklig amnesi på grekiska gator i Christos Nikous regidebut. Huvudpersonen Aris famlar omkring, men filmen verkar sakna vilja till risktagande. Kim Ekberg har sett Apples på Stockholms filmfestival.

  Läs mer
• Kritik & essä 16 november 2020

  Den geriatriska skräcken

  Hur ska man förhålla sig till en mamma och mormor som tycks ha blivit någon annan? Charlotte Wiberg tittar på skrämmande och försonliga filmer om dödsmänniskan och mammadjuret.

  Läs mer