En stor läsupplevelse går inte att överföra till rörlig bild, skriver en litteraturman. Ja, men man kan också säga tvärtom – men det har litteraturmannen oförvånande nog inte tänkt på. Jag är utled på deras anti-intellektuella filmförakt, skriver Charlotte Wiberg.
Både skärpa och hög abstraktionsgrad i programmet på årets Viennale
Med ambitiösa retrospektiva program och formmässigt intressanta verk av yngre regissörer är filmfestivalen i Wien en given favorit. Johannes Hagman rapporterar från den 60:e upplagan.
The other child är koreansk-katolsk skräck med spöklikt skimmer
Kim Jin-youngs debutfilm om kusliga barn är som en riktig gottpåse för alla oss som älskar skräckgenren. Charlotte Wiberg har sett den på Tallinn Black Nights Film Festival.
Österrikiskt sektliv som en serie popvideos
Aktionskonstnären Otto Mühl styrde sin sekt fram till 1990 – och som manlig ledare hade han det sexuella monopolet i gruppen. Christopher Roths film om AAO är intressant men saknar fördjupning. Charlotte Wiberg har sett den på Tallinn Black Nights Film Festival.
Jean-Marie Straub till minne
”En dag kommer ingenting att finnas kvar”, lyder ett citat i Straub/Huillets Une visite au Louvre. Nu har även Jean-Marie Straub gått ur tiden. Jan Holmberg skriver om en filmskapare som hade näven höjd i försoningslöst trots mot världen.
Familjedramat The punishment når närmast bergmansk intensitet
The punishment handlar om en lika hård som misslyckad bestraffning mot en bråkig son. Den chilenske regissören Matias Bize är skicklig på psykokammardrama – med god hjälp av Antonia Zeger som oförlåtande modersfigur. Charlotte Wiberg har sett den på Tallinn Black Nights Film Festival.
Ulrich Seidls Sparta är ännu en manifestation av gränslöshet
Den andra delen av den österrikiske regissörens pågående trilogi, efter Rimini som hade biopremiär i höstas, bjuder på ett panorama av dysfunktionella fäder. Charlotte Wiberg har sett den på Tallinn Black Nights Film Festival.
Hilma framstår som en Tjorven på äventyr i andevärlden
Hilma af Klint-filmen lider av en feel good-sjuka som gör att ingenting egentligen känns. Lasse Hallström borde kunnat göra något mer levande än denna märkligt kroppslösa skapelse, skriver Charlotte Wiberg.
Speak no evil är effektiv cringe-skräck om våra sociala koder
Danska thrillerrysaren Speak no evil börjar med en idyllisk familjesemester innan allt går fel i en nederländsk skogsstuga. Det är en utmärkt film om toxisk social dynamik som leker med våra förväntningar, skriver Oscar Westerholm.
Mark Cousins berättar om filmen som om vi med den upptäcker världen
The march on Rome är en dagsaktuell och viktig historielektion, även om Mark Cousins framför allt kommer till sin rätt som entusiasmerande filmälskare. Charlotte Wiberg har sett den på Stockholms filmfestival.
