Senaste artiklarna

• Kritik & essä 21 januari 2022

  Kristina från Duvemåla 2.0 ifrågasätter inte Guds existens

  Den nya Utvandrarna anpassar Vilhelm Mobergs berättelse för att nutidsmänniskan ska kunna spegla sig i den. Men någonting går förlorat när 2020-talskaraktärer ska försöka fylla ut 1850-talskostymer, skriver Madelene K Askevik.

  Läs mer
• Kritik & essä 20 januari 2022

  Rape and revenge med vapenproteser i Rise of the machine girls

  Den generiska storyn om hämnande cyborgflickor berättas i hastig stil, vilket gör att filmen både känns genomstressad och kaotisk. Men för alla med smak för japansk splatter-pop är Rise of the machine girls klart sevärd, skriver Oscar Westerholm. Nu finns den på bluray/vod.

  Läs mer
• Kritik & essä 20 januari 2022

  Enkel underhållning och fullvuxen filmkonst i Euphoria

  Vid en första anblick verkar ungdomsserien som en blinkande julgran, med översnygga övergångar och snärtiga musiksignaturer. Men cineastens misstänksamhet om tom estetik kommer på skam – Sam Levinsons Euphoria visar sig vara passionerat engagerad i både berättelse och form, skriver Anton Halldin.

  Läs mer
• Kritik & essä 19 januari 2022

  Man måste ju leva… är ett ovanligt rättframt stycke svensk arbetarfilm

  Margareta Vinterheden gjorde sin långfilmsdebut med dokumentären Gruvstrejken 69/70, och hennes först spelfilm är en fortsättning på berättelsen om svensk industri. Kim Ekberg har sett Man måste ju leva… som visas på Cinemateket.

  Läs mer
• Kommentar & debatt 18 januari 2022

  Så här ser en moralpanik ut, Jens Liljestrand

  Varken innehållet eller plattformen i sig är fria från problem, men vi behöver bättre kunskap om Tiktok än fördomsfulla snabbesök, skriver Sanjin Pejkovic.

  Läs mer
• Kritik & essä 12 januari 2022

  Spencer är ett sammelsurium av drabbande känslor och tomma poser

  Pablo Larraín fortsätter att leka med fakta och form. Hans film om prinsessan Diana utgår från ett känslomässigt sammanbrott, och skapar ett psykologiskt drama med surrealistiska inslag. Spencer är klart att föredra framför en sömnig biopic, skriver Johannes Hagman.

  Läs mer