I Joanna Hoggs fria fortsättning på Souvenir-filmerna gör Tilda Swinton en dubbelroll som mor och dotter. Det blir spökstämning om filmskapandets mening och vedermöda, skriver Kim Ekberg som har sett den på Göteborgs filmfestival.
Brutalt våld och becksvart humor i When the waves are gone
I Lav Diaz nya film handlar det inte om Marcosdiktaturen utan om Dutertes ”krig mot drogerna”. Det är en våldsam uppgörelse mellan vedervärdiga poliser, skriver Johannes Hagman som har sett den på Göteborgs filmfestival.
En dag kommer allt det här bli ditt leder ut i tomma intet
I En dag kommer allt det här bli ditt återvänder till regissören till sina gamla hemtrakter, i en film om en serietecknare med förkärlek för könsord. Saga Cavallin skriver om ”avancerad humor” och en huvudperson som aldrig görs begriplig för åskådaren.
Sinnligt utforskande av Medelhavet i Human flowers of flesh
Det finns bara en antydd handling i Helena Wittmans Human flowers of flesh, och målet med expeditionen i filmen förblir oklart. Men det är en abstrakt film som skapar en helt egen värld, skriver Johannes Hagman som sett den på Göteborgs filmfestival.
För mycket pose, för lite substans i Wolf and dog
Claudia Varejãos fiktionsfilmsdebut utspelar sig på en ö ute i Atlanten med ett stort queercommunity men också en hel del katolsk värdekonservatism. Sonya Helgesson Ralevic har sett den på Göteborgs filmfestival.
I På Hvitfeldtska bodde vi förvandlas lagomlandet Sverige till något annat
I På Hvitfeldtska bodde vi försöker regissören Nils Petter Löfstedts undersöka hur polisaktionen och efterspelet till Göteborgskravallerna 2001 har påverkat människorna. Sanjin Pejkovic har sett den på Göteborgs filmfestival.
Pacifiction är en självlysande mardrömsvandring i Tahiti
Det är egentligen inte fel att kalla Albert Serras Senaste film för en politisk thriller, men tempot är nästan sömngångaraktigt vilket snarare skapar en förhöjd känsla av mysterium. Oscar Westerholm har sett Pacifiction på Göteborgs filmfestival.
Vackert om kärlek och uppoffring i Brother
Clement Virgos film handlar om att växa upp i skuggan av machobilden av svart maskulinitet. Resultatet är både visuellt slående och eftertänksamt, skriver Sanjin Pejkovic som sett filmen på Göteborgs filmfestival.
Sensmoralen med Ruben Östlund
Det är varken första eller sista gången en treplusfilm blir Oscarsnominerad – det viktigaste att komma ihåg med Triangle of sadness är något annat. Jacob Lundström kommenterar Ruben Östlunds succé.
Kommer SD lyckas göra svensk film mer inåtvänd?
Är det meningsfullt att kategorisera filmer efter produktionsland i dagens globaliserade kulturvärld? Sanjin Pejkovic skriver om den nationella stilens upplösning och testar gränserna för svensk film.
