Senaste artiklarna

• Kritik & essä 4 mars 2021

  Känslig uppgörelse med en dansk-nigeriansk familjs öde

  Filmaren Jide Tom Akinleminu levde sina första tio år i Nigeria, men efter att familjen flyttat till Danmark valde pappan att återvända till hemlandet. Men vad hände egentligen sen? Katarina Hedrén har sett dokumentären When a farm goes aflame på Berlins filmfestival, som söker sanning och försoning utan genvägar.

  Läs mer
• Kritik & essä 3 mars 2021

  Porrproblem på föräldramötet i Radu Judes nya film

  Den rumänske regissören Radu Judes senaste film visar hur fel det kan gå när en lärares amatörporr når elevernas föräldrar. Underbara Bad luck banging or Loony porn ställer privatmoralism mot samhällshyckleri med skämtsam svartsyn. Sanjin Pejković har sett den på Berlins filmfestival.

  Läs mer
• Kritik & essä 1 mars 2021

  Memory box är en utsökt film om att levandegöra mammas minnen

  Joana Hadjithomas och Khalil Joreige fortsätter sina undersökningar om Libanon och flyktens efterspel. Memory box är inte bara en film om hur det blev, utan också en berättelse om hur det kunde ha blivit. Sanjin Pejković har sett den på Berlins filmfestival.

  Läs mer
• Kritik & essä 12 februari 2021

  Elektricitet och självmedvetenhet i grälfilmen Malcolm & Marie

  Efter premiären påbörjar Malcolm och Marie att en yvig diskussion i den lånade lyxvillan utanför Los Angeles. Sam Levinsons svartvita relationsdrama innehåller underhållande utsvävningar och en hel del referenser. Calle Wahlström har sett den.

  Läs mer
• Kritik & essä 7 februari 2021

  Sweat vill förmänskliga ett narcissistiskt samtidsfenomen

  En fitnessprofil som livskrisar bakom sitt glättiga flöde – det är temat för Magnus von Horns uppföljare till Efterskalv. Det är en film som fördjupar bilden av en influencer, men hade krävt något mer för att vara genomgående engagerande. Charlotte Wiberg har sett Sweat på Göteborgs filmfestival.

  Läs mer
• Kritik & essä 6 februari 2021

  In i dimman – som Henrik Möllers Malmö fast på riktigt

  I In i dimman tar Maciej Kalymon med oss på en vandring runt Möllan som är allt annat än mysig. Det är ensamt och tomt, om än befolkat av fulla människor som är isolerade tillsammans. En storslagen och poetisk ecce homo, skriver Charlotte Wiberg som har sett den på Göteborgs filmfestival.

  Läs mer