fbpx

Master gardener

Master gardener (2023)

Inte mycket är nytt i Paul Schraders universum när han nu byter pokerbordet mot trädgårdslandet. Master Gardener har svårt att hitta tonen, men regissörens pretentiösa skildringar av samhällets undersida behåller ändå något av sin enigmatiska dragningskraft, skriver Johannes Hagman.

Palestinska örtplockare gör motstånd i Foragers

Foragers (2022)

I Jumana Mannas Foragers berättas om en vardag där matkulturens örter måste bytas och säljas illegalt, vilket samtidigt skapar en förutsättning för möten och samtal om livets alla beståndsdelar. Johannes Hagman har sett den på Tempo dokumentärfestival.

I No bears fortsätter Panahi irritera den iranska regimen

No bears (2022)

No bears har en komplicerad intrig men rör sig ledigt mellan berättarlagren med stor tillit till publiken. Än en gång har Jafar Panahi lyckats använda sitt eget yrkesförbud som språngbräda för att skärskåda dagens Iran, skriver Johannes Hagman.

Sinnligt utforskande av Medelhavet i Human flowers of flesh

Human flowers of flesh (2022)

Det finns bara en antydd handling i Helena Wittmans Human flowers of flesh, och målet med expeditionen i filmen förblir oklart. Men det är en abstrakt film som skapar en helt egen värld, skriver Johannes Hagman som sett den på Göteborgs filmfestival.

Adam Curtis skärskådar det ryska traumat

Traumazone (2022)

I Russia 1985-1999: Traumazone tar Adam Curtis utgår från de tusentals timmar material som BBC filmat i Sovjet och Ryssland under imperiets. Johannes Hagman ser en dokumentär filmserie som via arkivens fragment bjuder in åskådaren till händelsernas hjärta.

Diffusa Umeåfilmen Windows en motpol till det mesta inom svensk film

Windows (Viktor Johansson, 2022)

Det är ur sysslolösheten som Viktor Johanssons rollfigurer vaknar till liv. I Windows samlas de till en gemensam demonstration mot oklart vad. Den utgör ett välkommet sökande alternativ till dagens strömlinjeformade filmberättande, skriver Johannes Hagman.

Klaustrofobiskt och briljant i Hong Sang-soos Walk up

Walk up (Hong Sang-soo, 2022)

Hong Sang-soos Walk up utspelar sig i ett hyreshus, vars ägare tar emot en filmregissör och gammal vän med dotter på besök. Vad som följer är en labyrintisk film i flera våningsplan och möjligen parallella tidsspår, som slutar i ett deliriskt ögonblick. Johannes Hagman har sett den på Stockholms filmfestival.