
Ananas ex machina i Nazarín
I Luis Buñuels prästdrama från 1959 tvingas huvudpersonen ut på pilgrimsfärd – efter samröre med samhällets olycksbarn. Kan han finna nåd i en ananas? Johannes Hagman skriver om gesten som ändrar allt i Nazarín.
Läs merI Luis Buñuels prästdrama från 1959 tvingas huvudpersonen ut på pilgrimsfärd – efter samröre med samhällets olycksbarn. Kan han finna nåd i en ananas? Johannes Hagman skriver om gesten som ändrar allt i Nazarín.
Läs merSammanträffanden, paralleller, förväxlingar och förskjutningar. I vår är den japanske regissören Ryūsuke Hamaguchi dubbelt bioaktuell med Drive my car och Tillfälligheter och fantasier. Johannes Hagman skriver om filmer som utforskar mellanmänsklig dialog och pregnanta tystnader.
Läs merPablo Larraín fortsätter att leka med fakta och form. Hans film om prinsessan Diana utgår från ett känslomässigt sammanbrott, och skapar ett psykologiskt drama med surrealistiska inslag. Spencer är klart att föredra framför en sömnig biopic, skriver Johannes Hagman.
Läs merVarje tid har sina älsklingsteman, och när Jane Campion tar sig an westerngenren är det kanske inte förvånande att den toxiska maskuliniteten kopplas ihop med ambivalent sexualitet. Men mest minnesvärd är Kirsten Dunst, skriver Johannes Hagman som sett The power of the dog på Stockholms filmfestival.
Läs merFör att komma från den sydkoreanske regissören är In front of your face en ovanligt rakt berättad film, där Hong Sang-soo visar sin förmåga att fånga skönheten i det allra enklaste. Johannes Hagman har sett den på Stockholms filmfestival.
Läs merWes Andersons nya film är fylld av filmbilder så vackra att man vill lyfta ut dem och hänga upp på sin vägg. Antologifilmen är ibland väl frenetisk, med känslan av alltför många idéer har pressats in i långfilmskostym. Det hindrar inte The French Dispatch från att vara en sannfärdig njutning, skriver Johannes Hagman.
Läs mer