Inte mycket är nytt i Paul Schraders universum när han nu byter pokerbordet mot trädgårdslandet. Master Gardener har svårt att hitta tonen, men regissörens pretentiösa skildringar av samhällets undersida behåller ändå något av sin enigmatiska dragningskraft, skriver Johannes Hagman.
Redan under förtexterna vecklar blommorna ut sig i all sin färgprakt. För den som minns spelbordets gröna matta från förtexterna till The Card Counter blir detta en tydlig signal om vad som komma skall: detsamma men ändå lite annorlunda. Paul Schrader må ha bytt spelmarker mot orkidéer men ställer oss likväl inför ännu en av sina patenterade karaktärsstudier. Enligt vad som alltmer liknar ett manusrecept inkarnerar Joel Edgerton här den arketyp som i tidigare filmer gestaltats av Robert De Niro, Richard Gere, Willem Dafoe, Woody Harrelson, Ethan Hawke och Oscar Isaac. En av dessa ”Guds ensamma män” – ett begrepp lånat från författaren Thomas Wolfe – som befolkar regissörens förhöjda och förtätade visioner av Amerikas undre värld. Rollfiguren har tagit skepnaden av taxichaufförer, knarklangare, präster och spelare; det gemensamma är deras existentiella belägenhet. Det rör sig om ensamma, tystlåtna män som med pennan i handen plitar ner dagboksanteckningar i kala lägenheter och opersonliga motellrum. På väg mot en kris som tvingar honom att konfrontera sitt förflutna, lever Guds ensamma man i förhoppningen om kärlek och försoning.
I Master Gardener är denna man en hortonom med ett mörkt förflutet och ett absurt namn. Narvel Roth står i spetsen för en liten grupp av trädgårdsmästare som tillsammans förvaltar ägorna kring godset Gracewood Gardens. Iklädd en frisyr värdig en amerikansk presidenthustru spelar Sigourney Weaver godsägarinnan Norma, som kontrollerar Narvel i sovrummet men låter honom sköta trädgården. Allt ser lovande ut inför den årliga välgörenhetstillställningen, tills dess att Norma överlåter ansvaret för sin unga släkting Maya åt Narvel.
Schraders protagonister har alltid fört en existentiell kamp på individnivå. I och med de senaste årens lösa trilogi har denna själsliga kamp dock i allt högre grad kopplats samman med den politiska situationen, både i USA och globalt. I First Reformed från 2017 väcks prästen till insikt om den pågående klimatkrisen. I The Card Counter från 2021 visar sig spelarens historia vara sammanlänkad med de amerikanska övergreppen i Abu Ghraib. I Master Gardener är det istället den rasistiska, högerextrema rörelsen i USA som spökar i Narvels förflutna. En historia han bokstavligt talat bär inristad på sin kropp, genom de nynazistiska tatueringar som fyller bröstkorg och rygg. Han är en ny människa nu, intalar han sig, omtyckt och skicklig på sitt jobb. Men historien har en tendens att komma tillbaka.
Mycket här känns alltså igen från Schraders tidigare filmografi. Frågan är bara när återanvändandet av motiv, stilgrepp, rollfigurer, ja till och med enskilda scener och bildkompositioner, övergår från att vara ett bevis på auteurskap till att bli ett tecken på idébrist. Kanske när man känner att övertygelsen bakom visionen saknas. I de två föregångarna innebar återkomsten av Schraders arketyp något av en renässans för en regissör i rännstenen. Med Master Gardener har en oundviklig känsla av trötthet istället smugit sig på. Manuskonstruktionen känns urvattnad; bilderna överraskande glanslösa. När duken exploderar i en digital, psykedelisk blomsterprakt börjar rollfigurerna tjoa hejdlöst, som för att övertyga oss om det transcendentala i uppenbarelsen. Ett brott mot stilkänslan hos en regissör som tidigare vetat att förena storslagna idéer med ett återhållsamt utförande.
Trots denna tendens till tondövhet – som inte minst gör sig märkbar i filmens krystade kärlekshistoria – finns det dock något envist lockande i Schraders pretentiösa skildringar av själens och samhällets dunkla vrår. Med en tro på försoning och omvändelse som närmast framstår som radikal mot bakgrund av vår tids cynism, skildrar han både styrkan och bräckligheten i de relationer och livsval som formar och omformar oss.
Master gardener går att köpa på diverse strömningstjänster från 28 augusti och att hyra från 11 september.
