fbpx

Stockholms filmfestival: The delinquents

The delinquents (2023)
The delinquents (2023)

The delinquents ställer relationen mellan arbete, pengar och tid i centrum. Johannes Hagman låter sig imponeras av Rodrigo Morenos snirkliga nytolkning av den äldre argentinska noirfilmen Hardly a criminal

I den argentinske regissören Hugo Fregoneses Buenos Aires-baserade noir Hardly a criminal (Apenas un delincuente) från 1949 gör den bankanställde Moran en våghalsig beräkning – om han stjäl en större summa pengar från sin arbetsplats kommer han bara att behöva sitta i fängelse en bråkdel av de år av arbete som hade krävts för att tjäna ihop samma belopp. Han satsar alltså sex år i fängelse mot trettio år av arbete när han genomför stölden, gömmer godset och anmäler sig till polisen för att ta sitt straff.

Över sju decennier senare har nu regissören Rodrigo Moreno gjort The delinquents (Los delincuentes) utifrån samma premiss, i samma stad och med samma namn på huvudpersonen. Trots detta kan man knappast tala om en remake, då det är svårt att tänka sig två filmer med mer olikartade temperament. Där Hardly a criminal är en hård, koncis och ironisk noir är The delinquents tvärtom eftertänksam och medvetet porös till sin struktur; inte minst synligt i att den är dubbelt så lång som originalet.

Hardly a criminal (1949)
Hardly a criminal (1949)

Istället för att som i den första filmen gömma pengarna på egen hand, implicerar Moran nu en kollega som medbrottsling. Under strafftiden får vi därmed följa två parallella spår; ett i fängelset och ett i friheten. Men Moreno nöjer sig inte där, utan i efterföljden av andra samtida argentinska filmer som Trenque Lauquen (2022) innehåller berättelsen narrativa utvikningar och långa flashback-sekvenser, som hela tiden leder in den i nya riktningar. Inte minst framträder det vackra landskapet i det bergiga Alpa Corral fram som ett lockande Eden i kontrast till det ökande psykologiska trycket i storstaden. Där är de båda medbrottslingarna var för sig och vid olika tidpunkter med om upplevelser som ger nya perspektiv på brottet, vilket också fördjupar filmens utforskande av relationen mellan arbete, pengar och tid; där det sistnämnda är vad samtliga rollfigurer på olika sätt eftersträvar. 

Tack vare berättelsens ursprung i noir-genren förväntar man sig kanske även nu en mörk saga med en ironisk twist. Men Moreno levererar inga enkla poänger. Snarare är det berättelsens snåriga vägar och regissörens förmåga att vända på perspektiven som är behållningen. I slutändan är det upp till var och en att bedöma huruvida filmens sensmoral står att finna i ett tillslutet bankvalv, i en mörk fängelsecell eller vid en solbelyst flodbädd i skogen.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.