fbpx

Rapport #5 från Göteborgs filmfestival: Essential truths of the lake

Essential truths of the lake (2023)
Essential truths of the lake (2023)

Ovillig att stå i Duterte-regimens tjänst, söker polisen Hermes svar i ett ouppklarat försvinnande. Johannes Hagman har sett Lav Diaz Essential truths of the lake, som inte liknar något annat men börjar ana den konstnärliga faran i en regissör som blir alltför bekväm i sitt eget idiom.

Denna gång blev det de långa filmernas upplaga för mig i Göteborg; av tretton långfilmer var inte mindre än sju titlar två och en halv timme eller längre. Det är således inte bara Scorsese-epos och Marvelfranchises som tycks växa i omfång; även festivaltitlar breder gärna ut sig för att maximalt utnyttja den särskilda koncentration som uppstår i biografsalongen. För flera av de representerade regissörerna på årets festival – inte minst dokumentärfilmare som Wang Bing, Claire Simon och Frederick Wiseman – utgör de långa speltiderna också en fundamental del av deras metod och estetik. 

Filmernas längd gör dem svårartade för hemmabruk och är därför, i högre grad än andra, beroende av biografen och filmfestivalen som distributionsform. Men även där kan de förstås upplevas prövande för publiken. Den titel som provocerade flest att lämna salongen på årets festival var i slutändan varken Wangs repetitiva, klaustrofobiska bilder från textilfabriker i Youth (Spring) eller de långsamma, noga koreograferade kameraåkningarna i Pham Thien Ans långfilmsdebut Inside the yellow cocoon shell. Istället var det festivalveteranen Lav Diaz tre och en halv timme långa Essential truths of the lake med sin punkiga lågbudgetestetik, sina långa stativtagningar och sin egensinniga blandning av minimalism och melodram, som tycktes utmana göteborgarnas tålamod.

Filmen inleds med en bild av en död kropp, kring vars hals ett plakat med texten ”pusher” har hängts. Den döde mannen är ytterligare ett av tusentals offer för den filippinska (numera avgångne) Duterte-regimens rättslösa krig mot droger, mot vilken Diaz befunnit sig i outtröttlig opposition genom ett flertal av sina senare filmer. Handlingen tar sin början 2019. Vi möter återigen den desillusionerade polisutredaren Hermes Papauran, som plågades av själsliga våndor och svårartad hudsjukdom i fjolårets When the waves are gone. Äcklad och plågad av det smutsgöra poliskåren tvingas utföra i regimens tjänst, vänder Hermes istället blicken mot ett femton år gammalt olöst fall, där en modell och aktivist försvunnit spårlöst i trakterna kring titelns bildsköna sjö. 

Essential truths of the lake (2023)
Essential truths of the lake (2023)

Att Lav Diaz för första gången gjort en slags prequel innebär knappast någon dramatisk förändring i hans universum. Här möts vi återigen av en historia om sökandet efter mening i en värld härjad av våld och naturkatastrofer, med förbryllande metainslag och rika halter av såväl surrealistiska drömsekvenser som absurd humor. En fågeldräkt som den försvunna Esmeralda använt för att uppmärksamma en hotad art av örnar, blir i Diaz händer ett verktyg för en slags spöklik performancekonst som skär genom berättelsens olika tidslager. Kampen för att skydda naturmiljöer tvinnas samman med motståndet mot en våldsam regim, men istället för att gå i opposition internaliserar poliskommissarie Hermes sin ångest och riskerar att bli vansinnig på kuppen.

Som vackrast är Essential truths of the lake under sin andra halva, som med en dokumentär ansats utspelar sig efter att ett vulkanutbrott lagt stora delar av området kring sjön under aska. Samtidigt som tonen blir mer eftertänksam byts digitalkameran mot 16mm-film, vilket ger upphov till en rad minnesvärda bilder i monokromt. Även om filmen har såväl orgiastiska som våldsamma inslag, har Diaz denna gång också tonat ned sina mest melodramatiska uttryck. Resultatet är en film mer präglad av sorg än ilska över den politiska situationen i hemlandet.

Ändå är det svårt att skaka av sig känslan av att regissören med sina senaste filmer börjat köra fast i invanda hjulspår. Här infinner sig aldrig riktigt den känslomässiga kraften och överraskningseffekten som i a cappella-musikalen Season of the devil (2018), eller den smygande episka berättarkraften och de förtätade sekvenserna från From what is before (2014). Lav Diaz filmer må fortfarande inte likna någon annans, men det finns en konstnärlig fara i att bli alltför bekväm i sitt idiom. I sina värsta stunder ger Essential truths of the lake intrycket av en självtillräcklighet som varken utmanar vår blick på världen, eller på filmen. 

 

Essential truths of the lake visas lördag 3 februari klockan 15:00. Se Göteborgs filmfestivals hemsida

Fiktion. 2023. Längd: 215 min. Land: Filippinerna, Frankrike, Portugal, Singapore, Italien, Schweitz, Storbritannien. 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.