När Radu Jude gör en film inspirerad av Rossellinis Den stora kärleken (Europa ‘51, 1952) ligger tragedin och farsen bredvid varandra, eller kanske snarare intrasslade i varandra. Den som såg Judes fullträff Bad luck banging or loony porn på festivalen för ett par år sedan känner igen sig. Även här spelar ett stadslandskap en huvudroll i filmen – då var det Bukarest, här är det Cluj-Napoca i Transsylvanien. Även här skildrar handlingen en kvinna som skandaliseras – då var det lärarinnan Emi vars hemmagjorda sexfilm råkar spridas till en icke avsedd publik. Nu är det kronofogden Orsolya vars vräkning av en hemlös man från det pannrum han tagit sin tillflykt till resulterar i mannens självmord varpå artiklar om hennes hjärtlöshet börjar spridas i media. Skandaliseringen speglar i båda filmerna samhällets inskränkthet och fördomsfullhet. Här handlar det om etniska spänningar mellan rumäner och den ungerska minoriteten som Orsolya tillhör. Hon beskrivs som en ”grym, ungersk kvinna” i media och kommentarsfälten svämmar över av hat.

 

Kontinental 25 (Radu Jude, 2025)
Kontinental ’25 (Radu Jude, 2025)

 

Men publiken ser något annat, nämligen en kvinna som förvisso går det tyska byggbolagets ärende då hon tömmer huset inför dess stundande omvandling till ett chict boutiquehotell. Men samtidigt är hon mån om att mannen ska komma till ett härbärge och inte ska ställas på gatan. Hans självmord gör att hon likt Ingrid Bergman i Rossellinis film överväldigas av skuldkänslor och söker efter sätt att gottgöra och kunna leva med händelsen. Vi får följa henne genom en serie dialoger med kollegor, vänner och familj. Mellan gråtattackerna berättar hon om händelsen där människorna hon möter får representera olika sidor av dagens rumänska samhälle. Den upplysta väninnan har ett välgörenhetsprojekt på gång för romer som lever på en soptipp utanför staden samtidigt som hon ringt polisen för att få bort den hemlöse mannen vid sitt eget hem. Modern är en ungersk chauvinist. Den unga före detta studenten från tiden då Orsolya undervisade i juridik är en internationellt igenkännbar manlig monologmaskintyp som hon tillbringar vad jag bara kan se som en självförnedrande fyllenatt med och prästen som hon samtalar med verkar ha mer hat i sitt hjärta än kärlek.

Genom Orsolyas utflykter blir vi medvetna om olika stadsdelar i Cluj och regionens förflutna. Jude är mästare på att väva ihop en rik väv som visar samhällets olika historiska lager och sociala skikt, fyllt av motsägelsefullheter. Och han är väldigt världslig. Människor skildras illusionslöst. Man både har förståelse för och blir irriterad på huvudpersonen – som spelas suveränt av Eszter Tompa – och hennes naivitet. Hon trodde att hon kunde göra gott.

 

Kontinental '25 (Radu Jude, 2025)
Kontinental ’25 (Radu Jude, 2025)

 

Jag blir inte lika golvad av den här filmen som jag blev av Bad luck banging…, kanske för att den är ungefär vad jag förväntat mig. Men det är ju inget fel med det. Jag är avundsjuk på dem som varit på plats i Göteborg och även kunnat se Judes Dracula, som spelades in under samma år som Kontinental’ 25. Själv väntar jag på den med spänning. Under tiden kan man hyra Do not expect too much from the end of the world, där vi får följa en ung kvinna i medievärldens prekariat genom hennes arbetsdag i Bukarest. Det ska sägas att Judes filmer inte innehåller särskilt mycket visuell njutning. Kontinental ’25 är inspelad med en Iphone. Jo, det funkar men inte mer än så. Formen är oansenlig, inget står i vägen för det som förmedlas genom språk och detaljer. Det framstår som att Jude, som inspireras av Tiktok, söker sig till de mest rudimentära av berättarverktyg. 

Säkert har man mer glädje av Judes filmer ju mer man vet om Rumänien och rumänsk historia. Men vi befinner oss inom samma ekonomiska system, och det skildras med klar blick. Och, vi lär oss ju. Varje film är en liten lektion i Rumäniens nutid, historia och sociologi.