fbpx

Rapport #3 från Berlinale: Faruk

Faruk (2024)

Genom sin 95-årige pappas perspektiv utforskar regissören Asli Özge sprickorna mellan då och nu i ett Istanbul där gentrifieringen vänder upp och ner på vardagen. Sanjin Pejković har sett hybriddokumentären Faruk och gläds åt regissörens nyfikna blick på modernitet och tradition. 

Rapport #2 från Berlinale: Averroès & Rosa Parks

Averroès & Rosa Parks (2024)

Nicolas Philibert, regissören bakom fjolårets guldbjörnsvinnare, är tillbaka med Averroès & Rosa Parks, den andra delen i trilogin som utforskar psykiatrins värld. Sanjin Pejković ser ett dokumentärt mästerstycke och önskar att speltiden var dubbelt så lång. 

Rapport #1 från Berlinale: Intercepted

Intercepted (2024)

FLM direktrapporterar från Berlinale! Sanjin Pejković har sett Oksana Karpovychs Intercepted, där den visuella tystnaden i ett krigshärjat Ukraina, kontrasteras mot avlyssnade samtal som vittnar om de ryska soldaternas cynism.

De facto är en genomtänkt skildring av att ursäkta övergrepp

De facto (2023)

Ordmassan i De facto hämtas från olika vittnesmål, dagböcker, biografier och intervjuer. Den beskriver, försvarar, resonerar och normaliserar de värsta övergreppen från senare delen av 1900-talet. Det är lika egensinnigt som vidrigt om människors våld, skriver Sanjin Pejkovic.

Between revolutions skapar en grym parallell mellan Ceaușescu och Khomeini

Between revolutions (2023)

Vlad Petri blandar arkivbilder med en fiktiv korrespondens mellan studenterna Maria och Zahra – och berättar samtidigt om repressionen i deras hemländer. En melankolisk påminnelse om drömmarna som aldrig blev, skriver Sanjin Pejkovic som sett filmen på Berlins filmfestival.

Kommer SD lyckas göra svensk film mer inåtvänd?

Montenegro eller Pärlor och svin (1981)

Är det meningsfullt att kategorisera filmer efter produktionsland i dagens globaliserade kulturvärld? Sanjin Pejkovic skriver om den nationella stilens upplösning och testar gränserna för svensk film.

Det går inte att överskatta Chris Markers betydelse

Brev från Sibirien (1957)

I Sight and Sounds omröstning var det återigen Sans soleil och La jetée som lyftes fram men Chris Markers filmografi rymmer mycket annat intressant. I Brev från Sibirien underminerar han lekfullt vår kunskap om en plats samtidigt som han öppnar våra ögon för den, skriver Sanjin Pejkovic.