Charlotte Wiberg

24 mars 2023

Infinity pool är extremt engagerande från början till slut

Charlotte Wiberg

Elliot i Hannah och hennes systrar (1986) – filmkritisk litteraturman eller bara vanlig bokälskare?

2 december 2022

Litteraturmännens filmförakt är bara alltför förutsägbart

Charlotte Wiberg

The other child (2022)

27 november 2022

The other child är koreansk-katolsk skräck med spöklikt skimmer

Charlotte Wiberg

Servus papa, see you in hell (2022)

27 november 2022

Österrikiskt sektliv som en serie popvideos

Charlotte Wiberg

The punishment (2022)

26 november 2022

Familjedramat The punishment når närmast bergmansk intensitet

Charlotte Wiberg

Sparta (Ulrich Seidl, 2022)

24 november 2022

Ulrich Seidls Sparta är ännu en manifestation av gränslöshet

Charlotte Wiberg

Hilma (2022)

18 november 2022

Hilma framstår som en Tjorven på äventyr i andevärlden

Charlotte Wiberg

Alba Rohrwacher i The march on Rome (2022)

17 november 2022

Mark Cousins berättar om filmen som om vi med den upptäcker världen

Charlotte Wiberg

Barbarian (Zach Cregger, 2022)

3 november 2022

Det är något mycket fel med källaren i lysande Barbarian

Charlotte Wiberg

Peter von Kant (Francois Ozon, 2022)

2 november 2022

Fassbinderporträttet Peter von Kant skapar en längtan efter originalet

Charlotte Wiberg

Blonde (2022)

21 oktober 2022

Varför är Blonde en så hatad film?

Charlotte Wiberg

Äta sova dö (2012)

11 oktober 2022

Män, män, män och en och annan kvinna

Charlotte Wiberg