Författare: Sebastian Lindvall

Ryuichi Sakamoto – inte kan han väl dö? I efterhand känns reaktionen fånig, men det var faktiskt med viss chock jag nåddes av sorgebeskedet i mars . Trots att det redan 2014 blev känt att den japanska kompositören drabbats av cancer. Men han var den sortens drömska artist som kändes odödlig. Som fortfarande gör det.

Huvudpersonens namn är en nickning till sömngångerskan Jessica i Jacques Tourneurs Svart mystik. Det är ett flera frågetecken som rätas ut i en Apichatpong Weerasethakuls bok som kompletterar filmen. Sebastian Lindvall har läst den.

I Mamoru Hosodas nya uppkopplade äventyr blir en blyg tonåring superstjärna i metaversum, men i förhållande till debatten om att formulera sin egen identitet framstår Belle som rätt konservativ. Sebastian Lindvall har sett den.

Eftersom Jamie Lee Curtis var regerande skrikdrottning räckte det med hennes medverkan för att Road games skulle skapa förväntan på skräck. Sebastian Lindvall skriver om filmen från 1981 som nu finns ute på vod/bluray.

I Annette ingår filmmusikalens stressiga normaltillstånd, där vem som helst plötsligt kan brista ut i sång, i ett stormigt äktenskap med det kravfyllda kändisliv som skildras. Sebastian Lindvall har sett Leos Carax filmmagiska tragedi.

En biograf på fallrepet är spelplatsen och temat i Tsai Ming-liangs Goodbye, Dragon inn från 2003. Sebastian Lindvall skriver om en spöklik film – som inte förvånande givit upphov coronavinklade spaningar.

I nyinspelningen av Alfred Döblins roman är huvudfiguren en papperslös flykting som tvingas navigera i en urban smutslabyrint. Burhan Qurbanis film andas mer Winding Refn än Fassbinder och det blir en alltför endimensionell skildring av arga män som inte kan låta bli att slåss, skriver Sebastian Lindvall.

En oväntad och opassande kärleksrelation mellan cancersjuka tonåringen Milla och den oborstade 23-åringen Moses, skapar en perfekt familjestorm i Shannon Murphys långfilmsdebut. Sebastian Lindvall tycker att Babyteeth är en av årets bästa filmer.

När den nyfrälsta sköterskan Maud börjar jobba hos den dödssjuka Amanda talar blickarna sitt tydliga sensuella språk, och snart börjar ett svartsjukedrama med psykologisk thrillertwist ta form. Rose Glass självsäkra långfilmsdebut är övertygande opålitlig, skriver Sebastian Lindvall.

I metafilmen Lux Æterna verkar den evige provokatören Gaspar Noé medveten om sin ifrågasatta konstnärssyn. Men försöker han argumentera för eller emot? Romantisera eller problematisera? Som vanligt är svaret aldrig svartvitt i Noés nattklubbsfärgade filmer, skriver Sebastian Lindvall.