fbpx

Belle blir en falsk omfamning av den verkliga världen

Belle (2021)

I Mamoru Hosodas nya uppkopplade äventyr blir en blyg tonåring superstjärna i metaversum, men i förhållande till debatten om att formulera sin egen identitet framstår Belle som rätt konservativ. Sebastian Lindvall har sett den.

Leos Carax gör musikal som ingen annan i Annette

Annette (2021)

I Annette ingår filmmusikalens stressiga normaltillstånd, där vem som helst plötsligt kan brista ut i sång, i ett stormigt äktenskap med det kravfyllda kändisliv som skildras. Sebastian Lindvall har sett Leos Carax filmmagiska tragedi.

Därför återvänder vi till Fu-Ho Grand i Taipei

Goodbye, Dragon inn (2003)

En biograf på fallrepet är spelplatsen och temat i Tsai Ming-liangs Goodbye, Dragon inn från 2003. Sebastian Lindvall skriver om en spöklik film – som inte förvånande givit upphov coronavinklade spaningar.

Våld, synd och snabba cash i Berlin Alexanderplatz

Berlin Alexanderplatz (Burhan Qurbani, 2020)

I nyinspelningen av Alfred Döblins roman är huvudfiguren en papperslös flykting som tvingas navigera i en urban smutslabyrint. Burhan Qurbanis film andas mer Winding Refn än Fassbinder och det blir en alltför endimensionell skildring av arga män som inte kan låta bli att slåss, skriver Sebastian Lindvall.

Babyteeth lämnar bitmärken i själen

Babyteeth (2019)

En oväntad och opassande kärleksrelation mellan cancersjuka tonåringen Milla och den oborstade 23-åringen Moses, skapar en perfekt familjestorm i Shannon Murphys långfilmsdebut. Sebastian Lindvall tycker att Babyteeth är en av årets bästa filmer.

Skräckdramat Saint Maud är en eskalerande mardröm

Saint Maud (2019)

När den nyfrälsta sköterskan Maud börjar jobba hos den dödssjuka Amanda talar blickarna sitt tydliga sensuella språk, och snart börjar ett svartsjukedrama med psykologisk thrillertwist ta form. Rose Glass självsäkra långfilmsdebut är övertygande opålitlig, skriver Sebastian Lindvall.

Gaspar Noé leker med sin filmiska chockverkan i Lux Æterna

Lux Æterna (Gaspar Noé, 2019)

I metafilmen Lux Æterna verkar den evige provokatören Gaspar Noé medveten om sin ifrågasatta konstnärssyn. Men försöker han argumentera för eller emot? Romantisera eller problematisera? Som vanligt är svaret aldrig svartvitt i Noés nattklubbsfärgade filmer, skriver Sebastian Lindvall.

Verkligheten är läskigare än spöken i His house

His house (2020)

Brittiska skräckfilmen His house lägger ett spännande migrationspolitiskt lager till det hemsökta husets konventioner. Sebastian Lindvall ser hur minnesbilder och mardrömsvärldar skapar sprickor i vardagen.