fbpx

Recension: Menus-Plaisirs – Les Troisgros

Menus-Plaisirs – Les Troisgros (2023)

Frederick Wiseman är tillbaka med en fyra timmar lång film om fine dining. Har den politiske filmskaparen velat pensionera sig på den franska landsbygden eller döljer sig en kritisk underton bakom de bildsköna råvarorna? Johannes Hagman har sett Menus-Plaisirs – Les Troisgros.

Rapport #4 från Berlinale: Direct action

Direct action (2024)

I över ett års tid följer regissörerna Ben Russell och Guillaume Cailleau den franska ZAD-rörelsen. Direct action inrymmer både galettegräddning och frågor om filmandets etik. Martin Grennberger lämnar salongen med en känsla av något oförlöst, och kanske är det menat att vara så. 

Palmemordet och fiktionens funktioner – från FLM Nr. 66

Sista kontraktet (1998)

Idag, 28 februari är det 38 år sedan Olof Palme sköts på öppen gata i Stockholm. Hur gick filmskapare från att känna beröringsskräck inför Sveriges mest ouppklarade mordfall till att vilja skjuta statsministrar i bästa sändningstid?

Rapport #3 från Berlinale: Faruk

Faruk (2024)

Genom sin 95-årige pappas perspektiv utforskar regissören Asli Özge sprickorna mellan då och nu i ett Istanbul där gentrifieringen vänder upp och ner på vardagen. Sanjin Pejković har sett hybriddokumentären Faruk och gläds åt regissörens nyfikna blick på modernitet och tradition. 

Rapport #2 från Berlinale: Averroès & Rosa Parks

Averroès & Rosa Parks (2024)

Nicolas Philibert, regissören bakom fjolårets guldbjörnsvinnare, är tillbaka med Averroès & Rosa Parks, den andra delen i trilogin som utforskar psykiatrins värld. Sanjin Pejković ser ett dokumentärt mästerstycke och önskar att speltiden var dubbelt så lång. 

Rapport #1 från Berlinale: Intercepted

Intercepted (2024)

FLM direktrapporterar från Berlinale! Sanjin Pejković har sett Oksana Karpovychs Intercepted, där den visuella tystnaden i ett krigshärjat Ukraina, kontrasteras mot avlyssnade samtal som vittnar om de ryska soldaternas cynism.

Recension: Düsseldorf, Skåne

Düsseldorf, Skåne (2024)

Trots att filmen ligger helt rätt i tiden då den särpräglade synthmusiken åter lever och frodas år 2024 klarar inte Blomberg Books långfilmsdebut av att rädda karaktärerna från att förbli opersonliga stereotyper, skriver Anders E Larsson.