I iranskfödde Arash T. Riahis österrikiska flyktingdrama Ein augenblick freiheit spelar svenske Fares Fares en engelsklärare på flykt. Han är en irakisk kurd som gömmer sig för de turkiska myndigheterna i en kylig källare i Ankara. Internationellt så det förslår alltså, och eftersom Fares gör filmens mest framträdande rolltolkning kan han kanske hoppas på fler inspelningar i sydöst.
Trots de allt mer gränsöverskridande finansieringsvägarna i det europeiska filmlandskapet är det annars ganska få svenska skådespelare som vänder blicken mot andra filmindustrier än den amerikanska när de tröttnat på Skandinavien. Visst har Persbrandt spelat i ett par tyska kriminalare, Rolf Lassgård medverkade i tyska dramat Storm ifjol och häromåret gjorde Alexandra Dahlström ett tio veckors gästspel i den holländska långkörarsåpan Goede tijden, slechte tijden (Goda tider, dåliga tider). Men de flesta utlandsutflykter blir kortvariga, både i Hollywood och annorstädes. Rebecka Liljeberg gjorde bara en film i Ryssland (hon var kär i en björn) och trots att Sven Wollter enligt Aftonbladet var ”trovärdig som turk” i den sedelärande fiskebyskildringen Violbukten fick han inte fäste. Sven åkte hem och gjorde den nationellt välförankrade Änglagård istället.
För de allra mest desperata lycksökarna finns det ett annat knep för att lyckas med en internationell filmkarriär. Vid triumfbågen Gateway of India i Bombay brukar indiska castingagenter stryka omkring på jakt efter blonda backpackers som kan agera exotisk statist i någon av de extravaganta Bollywoodproduktionernas personalkrävande masscener. Och i den indiska miljonstaden är det lättare att få återkommande jobb. Svenska globetrottern Helena Östlund har medverkat i 50 filmer.
