fbpx

Theresa Traore Dahlberg: Jag ville fånga cementfabrikens språk

Theresa Traore Dahlberg.

Efter filmer som Ouaga girls och Ambassadörens fru vände Theresa Traore Dahlberg blicken mot Cementa i Degerhamn – och hittade en förbindelse mellan Öland och Burkina Faso. Jonas Holmberg pratar med konstnären om avindustrialisering, slumpen och hennes nya utställning på Kalmar konstmuseum.

Fotbollsfantasin Diamantino är en postmodern njutning

Diamantino (2018)

På ett underbart sätt är Gabriel Abrantes och Daniel Schmidts färgsprakande fotbollsfilm Diamantino lika underhållande kitschig som lekfullt intellektuell. Jonas Holmberg har sett ett förtäckt porträtt av fenomenet Cristiano Ronaldo.

Nitar och tuppkammar på Lido

Den trettonåriga trion som skriver sin första låt ”Hata sport” utan att ha hållit i ett instrument i Lukas Moodyssons Vi är bäst! är inte det enda feministiska punkbandet som vrider upp volymen på förstärkarna under årets filmfestival. Igår såg jag Traitors, som handlar om ett marockanskt punkband med samma namn. Vantrivslen i kulturen är… Fortsätt läsa Nitar och tuppkammar på Lido

Lågmälda ekobrottslingar

Som jag noterade i en festivalrapport i Expressen håller Venedig på att sjunka, men den långsamma vattenstigningen är inget mot de rasande vattenmassor som frigörs efter en miljöaktivistisk dammsprängning i Kelly Reichardts Night moves, som premiärvisades igår. Reichardt, som var i Venedig förrförra året med Meek’s cutoff, har regisserat en film som är tvådelad på… Fortsätt läsa Lågmälda ekobrottslingar

Mellan väggarna

I en samtid där fastighetsmarknaden har blivit ett intresse och en livsstil, Hemnet en underhållningssajt lika mycket som en marknadsplats och dagvaruhandeln får slut på citrusfrukter under intensiva visningsveckor kan det vara värt att påminna sig att det också kan vara en djupt personlig och smärtsam process att sälja ett bostad. För paret D och… Fortsätt läsa Mellan väggarna

Cineastisk fundamentalism

Precis som reguljär filmdistribution är filmfestivaler i huvudsak digitala företeelser numera. Har sett uppemot 30 filmer i Locarno och det är bara en som visats på 35 mm istället för digitalvideo. Typiskt nog handlade Corneliu Porumboius When night falls on Bucharest or Metabolism just om digitalisering och celluloidkrampande cineastångest. Filmen börjar med en bilfärd där… Fortsätt läsa Cineastisk fundamentalism