Vi filmfans brukar ofta bråka om filmers budskap. Under hösten har nog Man tänker sitt varit det populäraste trätoämnet. Är budskapet civilisationskritiskt? Mansromantiskt? Eller skramlar tunnorna tomma – det kanske inte finns något budskap över huvud taget?
Den som tvivlar på om en film har ett budskap eller inte kunde under 00-talet länge vända sig till Aftonbladets tv-bilaga. Där fanns små rutor som bockades i om filmen innehöll action, humor, spänning, kärlek – eller budskap. Om de inledande kategorierna följer en traditionell genreindelning, är den sistnämnda ganska radikal. Att till exempel Rambo-filmerna inte har något budskap skulle nog många fredsaktivister invända mot.
Rullstolsdramat Miffo är till exempel både rolig och romantisk, men något budskap finns inte. Inte heller i Kopps eller Spun. Men de är undantag. En översiktlig analys av årgången 2004 tydliggör att svenska 00-talsfilmer klart oftare har ett budskap än amerikanska dito. Ondskan, Mamma, pappa, barn, Bäst i Sverige, Elina – som om jag inte fanns, Känd från tv. Alla har de budskap. Och Suxxess, den satiriska it-komedin från 2002, var varken rolig, actionfylld, spännande eller romantisk. Men budskap? Visst.
2007 togs rutan med budskap bort, så den som fortfarande velar över om Man tänker sitt har ett ärende eller inte får vända sig annorstädes.
