Scott Ward (Dave Bautista) är en pensionerad legoknekt med djupa känslomässiga ärr från zombieutbrottet i Las Vegas flera år tillbaka. Det var där han förlorade stora delar av sin familj – något som vi får ta del av i ett par gruvliga slow motion-scener i den otroligt snygga titelsekvensen. Myndigheterna lyckas avgränsa utbrottet genom att mura in zombierna, en allsköns blandning av Elvis-imitatörer, korthajar och glamourdansare, i staden. Scott, som långt senare jobbar med att steka flottiga burgare på en vägkrog vid världens ände, blir kontaktad av en före detta casino-oligark. Jobbet är till synes enkelt: bryt dig in i ett högsäkerhetsvalv (med det suspekta namnet Götterdämmerung, efter en opera av Richard Wagner) och plocka ut alla pengar som lämnades kvar efter utbrottet. Men det måste ske på studs: inom några dagar kommer nämligen Las Vegas att, enligt presidentens order, atombombas tillbaka till föregående geologiska tidsålder.

Zack Snyder debuterade som regissör 2004 med Dawn of the dead, en nyinspelning – och modernisering – av George A Romeros klassiska zombiefilm från 1978. Romeros film är en oförtäckt politisk satir som, med hjälp av sävliga gengångare som hjärndött hasar runt i ett förfallet köpcentrum, angriper konsumtionssamhället och urbaniseringen av den amerikanska medborgaren. Snyders film omvandlar Romeros förlaga till en blixtsnabb actionfilm, inte minst genom att bryta mot regeln att zombier alltid måste vara långsamma. Snyder låter i stället, i likhet med Danny Boyles 28 dagar senare, de förfallande liken, hur trasiga deras kroppar än kan tänkas vara, springa efter sina skrikande offer.

Army of the dead är inte någon nyinspelning, även om titeln låter som en apokryfisk volym ur Romeros zombiekanon. Ungefär som den massiva roman The living dead som Romero lämnade ofärdig vid sin död men som gavs ut häromåret, färdigställd från ett utkast av kollegan Daniel Krauss. Army of the dead är, i motsats till Romeros ofta puristiska zombiefilmer, i stället en märklig blandning av genrer: en kuppfilm som tillika är en science fiction-dystopi. Som en ogudaktig zombiehybrid mellan Flykten från New York och Se upp för Jönssonligan.

Den politiska profilen i Army of the dead skiljer sig markant från Romeros vänsterism. I likhet med Zack Snyder’s Justice League handlar det här om en livssyn som hämtar sin förståelse av världen från jagets och egenintressets klassiker: se efter ditt eget bästa, din egen familj och din egen ställning i samhällshierarkin. Army of the dead är nämligen en film som för in hierarkier i zombieleden. Det finns tre ställningar: högsta hönset (ett slags biologiskt vapen som i inledningsscenen rymmer från en militär transport i öknen), hans omedelbara underhuggare (smarta, starka zombier) samt resten (vanliga lemlästade puckon). Det är en intressant vinkel på zombiegenren, där antagonisten vanligtvis brukar vara en svärm med viljelösa kroppar i stället för ett subjekt som urskiljer sig från massan i kraft av sin handlingsförmåga. (Romero har dock experimenterat, om än i mindre omfattning, med att ge zombier subjektivitet i till exempel Day of the dead.) Men det gör också att filmen skiftar fokus från skräck – subjektets (människans) möte med objektet (zombien) – och blir till en mer renodlad, om än äcklig, actionrulle.

Snyder bevisar emellertid att han kan regissera sin action. Army of the dead har, trots sin rejäla längd, få döda ögonblick. Det är inte något man kan säga om den fyra timmar långa och totalt humorbefriade omklippningen av Justice league från tidigare i år, som var som en enda lång dags färd mot platt fall och antiklimax. Army of the dead lyckas i jämförelse jonglera sina långsammare partier – som den underhållande planeringsfasen innan de stormar in i Las Vegas-karantänen – med de mer explosiva och blodsprutande scenerna, som upptar stora delar av filmens andra (begåvningsmässigt något klenare) halva. Snyder fyller även sitt rollgalleri med färgstarka och välskrivna karaktärer, som kassaskåps-esset Ludwig (Matthias Schweighöfer), som nästan verkar ha ett sexuellt intresse av att ta sig an det legendariska kassaskåpet i hjärtat av Las Vegas, samt den kedjerökande helikopterpiloten Marianne (Tig Notaro).

Army of the dead är Zack Snyder när han är Zack Snyder som mest: stor, dum och politiskt suspekt. Men det är också en rolig, kvick och stundtals genuint bra actionfilm med samtliga bromsklossar atombombade till glömska.