Radu Jude är en av den rumänska filmens mest spännande regissörer och har bland annat gjort den fantastiska Aferim! från 2015. Nu återvänder han till Berlins filmfestival med en underbart spretig coronafilm som ställer privatmoralism mot samhällshyckleri. Redan titeln Bad luck banging or Loony porn fångar hans skämtsamt svartsynta samtidsskildring perfekt.

Filmens första akt ”One way street” börjar med att huvudkaraktären Emi har sex med sin make. Maken gör en amatörvideo. Hon har först på sig en kattögonmask, senare en rosa peruk. Sedan vandrar vi tillsammans med Emi genom ett soligt och högljutt Bukarest. Kameran försöker fånga det spontana, tittar runt med en nyfiken blick. Emi är nu klädd i en grå kostym och har en vanlig ansiktsmask på sig. Hon är stressad eftersom hon fått veta att videon har läckt ut – från en stängd amatörporrsida till de stora porrsajterna, och även finns på Facebook och Whatsapp. Som en lärare i historia på en prestigefull skola är Emi stressad av porrvideon. Hon besöker skolans rektor i hemmet, vandrar runt i affärer och pratar i telefon, och vi förstår att ryktet och skadan bara växer.

I filmens andra akt, “A short dictionary of anecdotes, signs and wonders”, ersätts berättelsen av ett essäistiskt montage. Avsnittet presenteras som en visuell ordbok – här samsas rumänsk historia, religion, rasism, antisemitism, korruption, kommunisttyranni i ett rasande tempo. Mellan klipp som gång på gång avslöjar det moderna Rumäniens kopplingar till det förflutnas fasor och problematiska historiska skeenden, slängs det in filmfilosofiska funderingar om bildens och representationens arv, skuld, motiv, ideologi. Dessa kontemplativa stunder avbryts raskt av nyare videoklipp av en bussförare som slår en romsk kvinna mitt på gatan eller en rasistisk chef som på engelska skriker åt sina anställda och kallar dem primitiva djur. Under ”Familj” i uppslagsverket kan vi läsa att sex av tio rumänska barn utsätts för våld i hemmet.

Radu Jude visar – eller dekonstruerar – nationsgrundande begrepp som militären, patriotismen och historien genom att kontextualisera dem i olika historiska sammanhang. Vi får bland annat veta att den rumänska militären har utgjort ett stort hot mot landets medborgare under flera tillfällen och att ortodoxa präster stängde kyrkor 1989 när demonstranter behövde söka skydd. Den enkla informationen om ”avsugning” – det mest uppslagna ordet i online-ordboken enligt filmens berättande röst – och ”empati” – det näst mesta eftersökta ordet – går inte att förstås om de inte sätts i olika sammanhang.

I den tredje akten, som heter ”Sitcom”, återvänder vi tillbaka till berättelsen om Emi. Mitt bland klassiska statyer i den prestigefyllda skolans stora trädgård sitter hon – på smittsäkert avstånd – framför arga föräldrar. Det spända mötet urartar och blir till en teatralisk och absurdistisk uppgörelse med det skenheliga moderna Rumänien. Efter att videon visats för alla – trots rektorns protester – är massan i full gång med att moralisera över Emis privatliv. Snart måste hon bemöta allt från antivaccin-konspirationsteorier till anklagelser om ”smutsig judepropaganda”. Det är både gripande och djupt obehagligt, eftersom dessa absurda attacker säger lika mycket om människorna som framför dem. Storvulna ord om tradition, moral, nation ekar tomt när de alltid sätts i motsatsförhållande till judar, romer, homosexuella och andra ”andra”.

Filmen avslutas med tre olika scenarier där den ena är en helt fantastiskt osmaklig scen som innehåller enorma dildon, superhjältefeminister och gapande präster.

Bad luck banging or Loony porn är en arg uppgörelse med den moraliserande mobben. Det är en film som varken tar sig själv eller sina antagonister på för stort allvar. De bästa scenerna påminner om Miloš Formans och Dušan Makavejevs roade blickar på de upprörda massorna. Men bakom det satirbeklädda allvaret anar jag något slags odefinierad uppgivenhet. Hur kan man nyktert och objektivt prata om information, propaganda, kunskap, religion, ideologi i ett land som inte har gjort upp med sitt förflutna?

Ibland sker filmens montage i krocken eller sammanblandningen av uttryck, bilder och kontext (som i den andra akten). Men ibland blir det mer av ett formellt experiment i en och samma scen. Kameran följer exempelvis Emi genom Bukarest i den första akten, men vänder sedan blicken någon annanstans för en stund och blickar mot diverse absurditeter som omger henne. Stora sexistiska planscher, enorma bilar som parkerats mitt på ett övergångsställe, det misogyna språkbruket, blandade konspirationsteorier i förbifarten. Alla dessa detaljer skapar ett associativt montage i ögonblicket.

Bad luck banging or Loony porn ger en komplex och skrämmande bild av dagens Rumänien. Hur kan vi så skamlöst moralisera över enskilda individer, och deras heminspelade porrfilmer, när samtiden och den aggressiva kapitalismen är så obscen och penetrerar stadsbilden, systemet och människans själva idévärld. Det verkar i alla fall Radu Jude vilja ha sagt.