Följ vår bevakning från Göteborgs filmfestival 2021 på den här länken.
En dag fick Martin Luther King Jr. och hans hustru Coretta Scott King ett paket levererat till sitt hem i Atlanta. Sändningen innehöll flera ljudinspelningar som sades vara sexuella möten den världsberömde pastorn haft med olika kvinnor på hotellrum. Med fanns även ett brev som uppmanade honom, medborgarrättsaktivisten och fredspristagaren, att ta sitt eget liv.
Året var 1964 och paketet kom från landets största federala rättsorgan: FBI. En särskild gren hade upprättats inom myndigheten, då under ledning av den stockkonservative J. Edgar Hoover, som skulle ägna sig åt att sprida rykten och vilseledande information, ibland rena lögner, inom fiendeleden. COINTELPRO, som den ljusskygga avdelningen kom att kallas, riktade framför allt in sig på att sabotera för politiskt subversiva grupper – läs: kommunister – och olika medborgarrättsrörelser, inte minst de som kämpade för svartas rättigheter. King hade ådragit sig den federala myndighetens vrede när det kom fram att den judiske advokaten Stanley Levison, en av pastorns närmaste rådgivare, hade förbindelser med det amerikanska kommunistpartiet. FBI hade avlyssnat Kings telefonsamtal och haft informatörer inom hans personalstab alltsedan han blev en förkämpe för svartas rättigheter. Till en början för att hålla potentiellt subversiva element under uppsikt, men slutligen för att, med hjälp av avancerade avlyssningsanordningar godkända av Kennedy-administrationen, samla på komprometterande material från hans privatliv som skulle kunna sänka ner den helgonförklarade rättsaktivisten i skiten.
MLK/FBI handlar om FBI:s utredning av King från 1955 fram till att han blev skjuten på en hotellbalkong 1968. Den är regisserad av Sam Pollard, som gjort några av de senaste årens mer omtalade dokumentärer om prominenta afroamerikaner: Sammy Davis Jr.: I’ve gotta be me (2017) och Mr Soul! (2018).
Det är en stillsamt ilsken film, som styrker att det fanns – och fortfarande finns – ett skriande behov i samhället för jättelika förändringar, men som sällan hänger sig åt polariserande retorik. Istället försöker den, med hjälp av tydlig dokumentation och en utförlig historisk kontext, begripliggöra medborgarrättsrörelsens motiv såväl som FBI:s. Även J. Edgar Hoover, FBI-chefen som i dessa dagar ofta betraktas – inte minst efter Clint Eastwoods rätt slätstrukna biopic J. Edgar (2011) – som en storbov i amerikansk rättshistoria i paritet med Joseph McCarthy eller Richard Nixon, blir till en någorlunda nyanserad karaktär.
Filmen består nästan endast av arkivmaterial av högsta kvalitet. Intervjuerna och talen med King är fint och luftigt klippta, inte minst låter Pollard den enormt vältalige pastorn tala till punkt, och formar, tillsammans med det robusta och omfångsrika förrådet med samtida bilddokumentation, ljudupptagningar och populärkultur, en historiebeskrivande gobeläng som sträcker sig långt bortom det solitära människoödet. Valet att nästan helt göra sig av med talking head-intervjuer, och istället bara låta de olika rösterna om Kings liv utgöra en form av kommenterande berättarröst, gör att man aldrig tappar fokus på det historiska materialet. Och det ständiga polyfona bruset av röster gör att berättelsen känns mer kollektiv än privat.
Ett av de mer intressanta sidospåren – det finns flera, men alla sammanstrålar i den skickligt konstruerade men konstlöst berättade helheten – handlar om hur FBI använde sig av populärkultur för att sprida bilden av myndigheten som en den amerikanska drömmens grindvaktare. Deras ibland dystopiska retorik – en favoritapokalys som traderades i myndighetens fikarum verkade främst handla om kärnvapen i kombination med marxism-leninism – letade sig in i ideologiskt präglade filmer som Gordon Douglas Walk a crooked mile (1948) och I was a communist for the FBI (1951). Det är en mycket spännande utvikning som gärna hade fått vara en egen film.
MLK/FBI börjar visserligen som en rätt ordinär historisk dokumentär, men utvecklas snart till ett politiskt, filosofiskt och kulturellt porträtt av inte bara en betydelsefull man utan en viktig historisk tidpunkt. Den slutar emellertid med en fråga: kommer Kings eftermäle att påverkas av att FBI:s inspelningar offentliggörs 2027? Filmen vill inte ge något tydligt svar. Den ställer sig till och med frågan om vi har rätt att ta del av inspelningarna, om det privatliv som FBI försökte lyfta fram som moraliskt och politiskt komprometterande verkligen borde bekräftas som väsentligt. MLK/FBI är en lika vackert utförd som respektfull film.
