Det åskade rejält igår, timmarna innan invigningen av den 18:e upplagan av Sarajevo Film Festival, en festival som grundades 1995 när staden fortfarande var belägrad och som idag är Balkans viktigaste filmfestival. Men när väl invigningsfilmen, bosniska Aida Begic Djeca (Children of Sarajevo), drog igång på utomhusbiografen ”!hej” som installerats på ett ödekvarter mitt inne i stan, så var det uppehåll. Men det mullrade rätt en hel del från duken ändå.
Jag såg Djeca i Cannes (skrev om den då), men det var en ganska stor skillnad att se den på Aida Begic hemmaplan i Sarajevo. I Cannes hade jag på mig cineastglasögonen och jämförde med Cykeltjuven, men här var det ofrånkomligt att sätta på sig de historiska. Begic knyter samman samtid och krigsminnen på ljudspåret genom att låta dånet från arkivmaterialets granater och bomber glida över i smällarna från fyrverkeriskjutande ungdomar som i filmens nu tar ut nyårsfirandet i förskott.
Att sitta på en central ödetomt – jag gissar att kvarteret som så mycket annat demolerades av bombningarna under belägringen – och höra krigsmullret dåna mellan väggarna var en märklig upplevelse.
Och det slutade inte smälla där. Någon timme efter att filmen var slut var jag på invigningsfesten på flådiga Hotel Europe när de satte igång fyrverkerier där också.
