När konstnären Annika Larsson (och samtidigt kollegan Ann-Sofi Sidén, faktiskt) för första gången fick produktionsstöd för SFI för att göra en film blev jag lite glad. Ju mer alla internationellt framgångsrika svenska videokonstnärer integreras i filmsverige, ju fler influenser smittar förhoppningsvis av sig på en inte sällan estetiskt tröttkörd filmbransch.
Nu har Blind, tack vare SFI-stödet hennes dyraste produktion hittills, fått premiär här i Berlin. Det är en 20 minuter lång studie av en nattlig match i blindfotboll. Som idrottsskildring är den ganska oöverskådlig, vi tillåts aldrig se hela matchsekvenser, istället fokuserar kameran på detaljer och lämnar ibland matchen helt för att istället koncentrera sig på hur växtligheten klättrar uppför väggarna som omger planen. Snyggt, intressant och lite roligt ibland, även om ämnet kanske borde ha tilåtit ytterligare problematiseringar av blick och blindhet.
Förresten, för den som är intresserad av rusrapporter, rekommenderas Larssons Drunk, som finns att se på hennes hemsida.
