fbpx

Antiklimax i mångfaldsfrågan

I nya numret har vi publicerat en lång rundabordsdiskussion om klasskildringar i den svenska filmen, där Babak Najafi, Per Gudmundson och Anneli Jordahl gör klassanalyser under ledning av Hynek Pallas.

Tre av de personerna var närvarande när SFI arrangerade ett heldagsseminarium med rubriken ”Skenbild, avbild, motbild” på Filmhuset igår. Det välbesökta seminariet skulle utreda ”vilka verkligheter som skildras, och inte skildras, i svensk film”. Anneli Jordahl pratade intelligent om just klasskildringar i film och litteratur, Hynek Pallas sammanfattade sitt pågående avhandlingsprojekt om vithet i den svenska samtidsfilmen och Babak Najafi var visserligen inte på plats i köttet, men hans Sebbe var en film som många återkom till ofta. Bland annat Roger Wilson, som gjorde en rolig och upplysande genomgång av det senaste svenska filmdecenniet och såg Sebbe som en av få ”loftgångsfilmer”, alltså skildringar av urban underklass, i den svenska samtidsfilmen (hans andra exempel var Miffo).

Wilson hade också sammanställt en lyckad remix på Maria Bloms Nina Frisk utifrån det så kallade Bechdeltestet, som kräver tre saker av en film för att den ska klara provet: 1. Två kvinnor ska finnas i filmen. 2. De ska prata med varandra… 3. …om något annat än en man. Väldigt många filmer klarar inte testet, men kvinnoporträttet Nina Frisk gjorde det – även om det bara blev sex minuter kvar när Wilson klippt bort alla män och prat om män.

Vidare såg Wilson en brist på skildringar av lesbiska och en problematisk representation av bögar, men menade också att när man verkligen tittar efter noga är svensk film inte är så homogen som den först kanske verkar. Den är snarare feg men välvillig.

Efter att alla smarta personer sagt sitt om mångfaldsproblematiken introducerades en namnkunnig panel –  Jordahl, skådespelaren Ann Petrén, dokumentärfilmaren Stina Gardell, regissören Ulf Malmros, regissören och fd filmkonsulenten Lisa Ohlin, regissören och fd SVT drama-chefen Daniel Alfredson och Charlotta Denward, chef för produktionsstöd på SFI – som skulle diskutera varför det såg ut såhär och vad man kunde göra åt det. Tyvärr gick samtalet in i väggen direkt efter att Malmros, med armen utsträckt kring Denwards ryggstöd, slog fast att Sverige är ett fritt land, och att om någon vill se en viss typ film är det bara att sluta gnälla och göra den. Ingen stoppar dig!

Det är en hållning som kanske kan uppfattas som strukturblind, men det märkliga var att ingen förmådde att bemöta den. Vi har ett filminstitut och en public service-television som arbetar utifrån definierade uppdrag där mångfaldsaspekter är en del, men varken Alfredson, Ohlin eller Denward lyckades förklara SVT:s eller SFI:s roll och uppdrag, än mindre diskutera seminariets frågeställningar utifrån sina positioner som nuvarande och före detta makthavare.

Med tanke på seminariets intressanta frågeställningar och den samlade kompetens – och makt! – som fanns i panelen blev det ett rejält antiklimax när det mest pratades om ifall Lisbeth Salander är en ”riktig kvinna” eller inte (Lisa Ohlin tyckte inte det).

Ps. Relaterad vidareläsning i FLM: Jenny Lantz artikel om kvalitetsbegreppet, Hynek Pallas artikel om mångfald i svensk film. Ds.

10 kommentarer

  1. För att inte riskera engagera mig i en genusdiskurs jag inte riktigt har någon insikt i ännu, kan jag bara tillägga att Ulf Malmros är en alldeles förjävligt usel filmskapare.
    Carry on.

  2. Jaha. Vilken hemsk hustrumisshandlare den där malmros verkar vara. Eller problemet kanske är att han har rätt?

  3. Ingen som sagt att Malmros tog mest plats? Sen är det mest intressanta egentligen inte en enskild regissörs uppträdande, utan vilka synsätt som finns och vilka problemställningar som är rådande i branschen.

  4. Könsmaktsordnig? Att Malmros tog mest plats stämmer ju inte. Det var ju Anneli och Lisa. Man ser vad man vill se

  5. Har för mig att Roger missade nämna att alla hans remixer var filmer regisserade av kvinnor (Nina Frisk, I taket lyser stjärnorna, Så olika och Prinsessa), om det nu har någon betydelse…

  6. Tack för mycket precis sammanfattning.
    Just malmros självklara sätt att ta micken före andra som väntar, och att sitta med armen kring denwards ryggstöd under halva debatten sa allt om vilken könsmaktsordning som är rådande. Hoppas han läser detta.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.