En sommar när jag var sjutton år försökte jag animera en blomma som slår ut. Jag ställde kamerastativet framför änglatrumpeten och ställde in enbildsfunktionen. Änglatrumpeten slår ut varje kväll, det tar ungefär en halvtimme. Jag tryckte på knappen tre gånger i minuten. Men filmen blev helt misslyckad eftersom det billiga stativet säckade ihop efterhand, och ljusförhållandena skiftade extremt när solen tittade fram och bort bakom några träd. Mitt naturlyriska filmprojekt gick om intet. Kanske lika bra det, med tanke på att den utslående blomman är ett av filmens mest utslitna motiv. Det är visserligen en effektiv och vacker manifestation av filmens möjlighet att skapa sin egen tid, men efter att tjugotalets avantgarde och nittiotalets new age-iga musikvideomakare upprepat processen hundratals gånger är det kanske inte lika kul år 2000 eller 2008.

Om utslående blommor kan kännas lite mesigt och harmlöst finns det andra biologiska processer i fast motion som är lite mer skrämmande. I Peter Greenaways Z00, liv skönhet död får vi se uppsnabbade förruttnelseprocesser – bland annat ruttnar en svan och en zebra samman. (Kolla några klipp här, men stäng med fördel av ljudet – Michael Nymans underbara musik är utbytt mot något jag inte förstår alls.)

Jag tänkte på djurförruttnelsen i Greenaways film när jag såg Jonas Dahlbergs videoinstallation Three Rooms på Galleri Nordenhake i Stockholm. På tre skärmar visas tre olika rum i mjuk gråskala. Inledningsvis märker man ingenting, det ser ut som en stillbild, men snart börjar möblerna långsamt smälta. Den tunna pinnstolen kollapsar först, sedan bord och lampor, och till slut är byrån och sängen de enda som är kvar i form av stora, långsamt smältande klumpar. Förloppet är långsamt, filmerna varar i 27 nedsaktade minuter, men det är ändå spännande. Snart kollapsar byrån! Nu faller stolen samman! Förstörelsen är barnsligt njutbar. Först trodde jag att möblerna var byggda av smältande snö, men tydligen var det stearinmodeller nedsänkta i någon slags vätska. När filmen är slut är allt borta, rummet är tomt. Men samtidigt finns allt kvar. Möblerna har inte försvunnit, de flyter upplösta omkring.