fbpx

Allan Ekelunds minnesbok är rena filmnjutningen

Ingmar Bergman och Allan Ekelund, vid filmen.

Allan Ekelund hamnade 1941 på Svensk Filmindustri och förblev bolaget trogen större delen av sitt yrkesliv. Först som regiassistent och scriptboy, senare produktionsledare och produktionschef. Boken om och av honom är en generös rundvandring i filmhistorien, skriver Maaret Koskinen.

Vitt brus är en bedrift långt utanför Baumbachs komfortzon

Vitt brus (Noah Baumbach, 2022)

Länge har Don DeLillos verk bedömts som ofilmbara av Hollywood. På grund av konsumtionskritiken eller den komplicerade strukturen? Att det är just Noah Baumbach som lyckas är en imponerande genrebragd, skriver Calle Wahlström.

Diffusa Umeåfilmen Windows en motpol till det mesta inom svensk film

Windows (Viktor Johansson, 2022)

Det är ur sysslolösheten som Viktor Johanssons rollfigurer vaknar till liv. I Windows samlas de till en gemensam demonstration mot oklart vad. Den utgör ett välkommet sökande alternativ till dagens strömlinjeformade filmberättande, skriver Johannes Hagman.

Det går inte att överskatta Chris Markers betydelse

Brev från Sibirien (1957)

I Sight and Sounds omröstning var det återigen Sans soleil och La jetée som lyftes fram men Chris Markers filmografi rymmer mycket annat intressant. I Brev från Sibirien underminerar han lekfullt vår kunskap om en plats samtidigt som han öppnar våra ögon för den, skriver Sanjin Pejkovic.

Litteraturmännens filmförakt är bara alltför förutsägbart

Elliot i Hannah och hennes systrar (1986) – filmkritisk litteraturman eller bara vanlig bokälskare?

En stor läsupplevelse går inte att överföra till rörlig bild, skriver en litteraturman. Ja, men man kan också säga tvärtom – men det har litteraturmannen oförvånande nog inte tänkt på. Jag är utled på deras anti-intellektuella filmförakt, skriver Charlotte Wiberg.

Österrikiskt sektliv som en serie popvideos

Servus papa, see you in hell (2022)

Aktionskonstnären Otto Mühl styrde sin sekt fram till 1990 – och som manlig ledare hade han det sexuella monopolet i gruppen. Christopher Roths film om AAO är intressant men saknar fördjupning. Charlotte Wiberg har sett den på Tallinn Black Nights Film Festival.

Jean-Marie Straub till minne

Jean-Marie Straub (1933-2022)

”En dag kommer ingenting att finnas kvar”, lyder ett citat i Straub/Huillets Une visite au Louvre. Nu har även Jean-Marie Straub gått ur tiden. Jan Holmberg skriver om en filmskapare som hade näven höjd i försoningslöst trots mot världen.

Familjedramat The punishment når närmast bergmansk intensitet

The punishment (2022)

The punishment handlar om en lika hård som misslyckad bestraffning mot en bråkig son. Den chilenske regissören Matias Bize är skicklig på psykokammardrama – med god hjälp av Antonia Zeger som oförlåtande modersfigur. Charlotte Wiberg har sett den på Tallinn Black Nights Film Festival.