Allan Ekelund hamnade 1941 på Svensk Filmindustri och förblev bolaget trogen större delen av sitt yrkesliv. Först som regiassistent och scriptboy, senare produktionsledare och produktionschef. Boken om och av honom är en generös rundvandring i filmhistorien, skriver Maaret Koskinen.
Vitt brus är en bedrift långt utanför Baumbachs komfortzon
Länge har Don DeLillos verk bedömts som ofilmbara av Hollywood. På grund av konsumtionskritiken eller den komplicerade strukturen? Att det är just Noah Baumbach som lyckas är en imponerande genrebragd, skriver Calle Wahlström.
Diffusa Umeåfilmen Windows en motpol till det mesta inom svensk film
Det är ur sysslolösheten som Viktor Johanssons rollfigurer vaknar till liv. I Windows samlas de till en gemensam demonstration mot oklart vad. Den utgör ett välkommet sökande alternativ till dagens strömlinjeformade filmberättande, skriver Johannes Hagman.
Det går inte att överskatta Chris Markers betydelse
I Sight and Sounds omröstning var det återigen Sans soleil och La jetée som lyftes fram men Chris Markers filmografi rymmer mycket annat intressant. I Brev från Sibirien underminerar han lekfullt vår kunskap om en plats samtidigt som han öppnar våra ögon för den, skriver Sanjin Pejkovic.
Litteraturmännens filmförakt är bara alltför förutsägbart
En stor läsupplevelse går inte att överföra till rörlig bild, skriver en litteraturman. Ja, men man kan också säga tvärtom – men det har litteraturmannen oförvånande nog inte tänkt på. Jag är utled på deras anti-intellektuella filmförakt, skriver Charlotte Wiberg.
Både skärpa och hög abstraktionsgrad i programmet på årets Viennale
Med ambitiösa retrospektiva program och formmässigt intressanta verk av yngre regissörer är filmfestivalen i Wien en given favorit. Johannes Hagman rapporterar från den 60:e upplagan.
The other child är koreansk-katolsk skräck med spöklikt skimmer
Kim Jin-youngs debutfilm om kusliga barn är som en riktig gottpåse för alla oss som älskar skräckgenren. Charlotte Wiberg har sett den på Tallinn Black Nights Film Festival.
Österrikiskt sektliv som en serie popvideos
Aktionskonstnären Otto Mühl styrde sin sekt fram till 1990 – och som manlig ledare hade han det sexuella monopolet i gruppen. Christopher Roths film om AAO är intressant men saknar fördjupning. Charlotte Wiberg har sett den på Tallinn Black Nights Film Festival.
Jean-Marie Straub till minne
”En dag kommer ingenting att finnas kvar”, lyder ett citat i Straub/Huillets Une visite au Louvre. Nu har även Jean-Marie Straub gått ur tiden. Jan Holmberg skriver om en filmskapare som hade näven höjd i försoningslöst trots mot världen.
Familjedramat The punishment når närmast bergmansk intensitet
The punishment handlar om en lika hård som misslyckad bestraffning mot en bråkig son. Den chilenske regissören Matias Bize är skicklig på psykokammardrama – med god hjälp av Antonia Zeger som oförlåtande modersfigur. Charlotte Wiberg har sett den på Tallinn Black Nights Film Festival.