Allan Ekelund hamnade 1941 på Svensk Filmindustri och förblev bolaget trogen större delen av sitt yrkesliv. Först som regiassistent och scriptboy, senare produktionsledare och produktionschef. Boken om och av honom är en generös rundvandring i filmhistorien, skriver Maaret Koskinen.

Länge har Don DeLillos verk bedömts som ofilmbara av Hollywood. På grund av konsumtionskritiken eller den komplicerade strukturen? Att det är just Noah Baumbach som lyckas är en imponerande genrebragd, skriver Calle Wahlström.

Det är ur sysslolösheten som Viktor Johanssons rollfigurer vaknar till liv. I Windows samlas de till en gemensam demonstration mot oklart vad. Den utgör ett välkommet sökande alternativ till dagens strömlinjeformade filmberättande, skriver Johannes Hagman.

I Sight and Sounds omröstning var det återigen Sans soleil och La jetée som lyftes fram men Chris Markers filmografi rymmer mycket annat intressant. I Brev från Sibirien underminerar han lekfullt vår kunskap om en plats samtidigt som han öppnar våra ögon för den, skriver Sanjin Pejkovic.

Med ambitiösa retrospektiva program och formmässigt intressanta verk av yngre regissörer är filmfestivalen i Wien en given favorit. Johannes Hagman rapporterar från den 60:e upplagan.

Kim Jin-youngs debutfilm om kusliga barn är som en riktig gottpåse för alla oss som älskar skräckgenren. Charlotte Wiberg har sett den på Tallinn Black Nights Film Festival.

Aktionskonstnären Otto Mühl styrde sin sekt fram till 1990 – och som manlig ledare hade han det sexuella monopolet i gruppen. Christopher Roths film om AAO är intressant men saknar fördjupning. Charlotte Wiberg har sett den på Tallinn Black Nights Film Festival.

The punishment handlar om en lika hård som misslyckad bestraffning mot en bråkig son. Den chilenske regissören Matias Bize är skicklig på psykokammardrama – med god hjälp av Antonia Zeger som oförlåtande modersfigur. Charlotte Wiberg har sett den på Tallinn Black Nights Film Festival.