På vägen in genom entrén till hotellet på Strandvägen passerar jag en ung kvinna i vit fluffig Adidas-tröja som tänder en cigarett. Det är omöjligt att inte direkt känna igen den tjugotreåriga unga skådespelerskan Nadia Melliti där hon blickar ut över Nybrokajen och tar ett bloss. Det är december och hon befinner sig i Sverige inför förhandspremiären av Hafsia Herzis The little sister i vilken hon spelar den unga fransk-algeriska fotbollsfantasten Fatima som navigerar ett queert uppvaknande. Melliti har haft ett hektiskt halvår. I maj mottog hon priset för bästa kvinnliga skådespelare i Cannes för sin bejublade debutroll. Sedan dess har hon rest runt med filmen och gjort intervjuer parallellt med att hon fortsatt sin universitetsutbildning i idrottsvetenskap.

När vi ses några minuter senare i en reserverad del av hotellets bar kan jag inte låta bli att ställa den något vuxentöntiga frågan: Får man röka om man håller på med sport? Melliti tar det med ro.

-Jag skulle gärna bli mitt yngre jag igen som inte brukade röka eftersom det sänker din prestationsförmåga men idag älskar jag tyvärr att göra det. 

Du har i likhet med Fatima i filmen spelat fotboll under lång tid men du hade aldrig skådespelat innan du tog dig an den här rollen. Vad tog du med dig från sportens värld? 

-I fotboll brukade vi använda en övning där vi försöker visualisera olika scenarios som kan tänkas utspela sig på planen. Det gav mig mycket att ha lärt mig att kunna fantisera fram hur något skulle kunna se ut. 

 

Nadia Melliti och Hafsia Herzi under presskonferensen i Cannes 2025.

 

Det var efter en skada som Melliti fick lägga fotbollskarriären på hyllan och istället började studera idrottsvetenskap. Men förra året tog hennes liv en ny vändning när en rollbesättare som såg Melliti på stan uppmanade henne att komma på en audition för The little sister. Herzis fjärde långfilm, bygger på Fatima Daas självbiografiska debutroman Lillflickan (Verbal förlag, 2022), berättar om den unga muslimska Fatima som börjar utforska sin identitet som lesbisk. De naturalistiska scenernas långsamma tempo känns närmast dokumentära i sitt uttryck. Moderns lika stolta som lättade blick när hon hänger upp sin yngsta dotters gymnasiediplom på väggen bredvid systrarnas fångar familjens berättelse genom en enda bild. 

 

 

-Jag behövde spela Fatima genom att ta det steg för steg, hon är inledningsvis väldigt blyg men blir sedan allt mer självsäker när hon börjar på universitet och blir bjuden på fester som öppnar upp nya rum. Man kan säga att hon växer upp genom de andra, samtidigt som hon bevarar en del av sig själv, hon dricker aldrig till exempel.

I Frankrike växer islamofobin och efter att ha sett filmen slog det mig hur sällan vi ser unga muslimer skildras på film, även här i Sverige. Hur var det att spela en ung person med fast förankring i sin tro?

-Det är en karaktär som knappt existerar alls på film. I Frankrike är det nästan tabu, när du pratar med folk om religion så förstår det inte eller vill inte förstå. Det var en utmaning att spela en person som befinner sig mellan två världar. Men jag är en rebell och jag tycker om när ett ämne väcker en hunger hos människor, för jag tror att det kan påverka hur de tänker och känner. 

Melliti har i likhet med filmens Fatima en algerisk bakgrund och talar flytande arabiska. Men det var inte på grund av likheterna som hon förälskade sig i rollen, utan snarare för att Fatima var en svår och komplex person att förstå. 

-Hon söker hela tiden efter en lösning som ska få henne att känna sig bekväm med sig själv. Inledningsvis ljuger hon för alla som hon dejtar, säger att hon kommer från Egypten, att hon heter Linda och så vidare. Det är först när hon blir kär i Ji-Na [spelad av Park Ji-Min, reds. anm.] som hon vill vara ärlig med vem hon är. Jag tycker om när det är komplicerat för det lär mig om hur det är att vara människa. Jag ville verkligen göra ett bra jobb och diskuterade mycket med Hafsia som hade gjort mycket research inom det queera communityt. Jag mötte också Fatima Daas för att prata om hennes erfarenheter efter att jag hade läst boken.  

Hur kändes det när du fick reda på att du hade fått rollen? 

-Processen var lång, det kändes nästan som en game show där vi gick vidare i olika omgångar och man visste att till sist skulle bara en person stå kvar. Jag är väldigt tävlingsinriktad men när jag fick reda på att jag hade fått rollen kände jag ett ansvar inför alla de andra som också sökt och drömt om detta. Jag ville inte göra dem besvikna, för att göra ett bra jobb visste jag att jag verkligen behövde bli Fatima. Jag hoppas att folk är nöjda. 

 

Nadia Melliti och Ji-Min spelar Fatima och Ji-Na.

 

Melliti talar ledigt och lätt, uppenbart glad att få prata om filmen. Skillnaderna mellan hennes eget uttryckssätt och filmens tystlåtna Fatima som döljer sin sårbarhet bakom sammanbitna käkar blir ett tydligt bevis på skådespelerskans förvandlingsförmåga. Under scensamtalet efter visningen senare samma kväll frågar en i publiken om sexscenerna var svåra att spela in. Men inte alls, de var lätt tack vare Herzis regi, svarar Melliti. Däremot var det konstigaste att se sig själv hångla på vita duken. “Kysser jag verkligen sådär?”, säger Melliti och skrattar.

Men allt har inte varit lekande lätt. Trots att det känns som att coming-of-age-filmer står högt på repertoaren och att det börjat komma allt fler berättelser med en queer tematik blir det tydligt hur den stora filmnationen Frankrike fortfarande är en konservativt lagd. Melliti berättar att ingen ville finansiera projektet i början men att motståndet snarare stärkte hennes och regissören i deras vilja att få filmen gjord.

– Det känns plågsamt att tänka på frågan om kvinnors frihet, för en stor del av samhället säger fortfarande åt dem att stanna hemma och ta hand om barnen. Med den här filmen ville jag väcka lite oväsen! Hafsia och producenterna kämpade verkligen för att filmen skulle bli gjord. Vi var oerhört glada att den vann Queerpalmen i Cannes. Det finns fortfarande mycket lidande för när samhället ser dig som ett spöke så blir du själv till ett spöke.

 

 

Hur ser du på relationen mellan Ji-Na och Fatima i filmen? De är uppenbart att båda plågas av att försöka navigera i sina identiteter men de pratar aldrig om det med varandra. 

-Fatima slår i början till killen som kallar henne lesbisk. Han är själv gay och han ser henne. Men hon vill inledningsvis inte bli sedd av någon annan på det sättet, på grund av sin egen homofobi. Hafsia ville skildra att det finns mycket problem med många som lider av depression inom queercommunityt, på grund av samhällsklimatet. Jag ser på Ji-Nas och Fatimas relation som toxisk, eftersom de inte klarar av att ta hand om varandra trots att båda lider. När Fatima går vidare och inleder nya relationer så gör hon inte det för att hämnas på Ji-Na utan för att förstå sig själv, vem hon är och vill vara. 

Vem vill då Melliti vara? Innan visningen på kvällen ber sociala medier-teamet från distributören Rio Pictures henne att svara på några snabba frågor för Tiktok. Vad skulle du helst vinna, en Oscar eller en VM-pokal? En pokal, lyder ändå det självklara svaret. 

Efter kvällsvisningen försvinner Melliti ut på den kalla gatan där hon återigen tänder en cigg. 

– Vill du ha en?, frågar hon och sträcker fram paketet.

Jag tackar nej med hänvisning till att jag är 32 och har slutat. Melliti ler. Vi tar farväl för den här gången, men jag hoppas få se henne på vita duken igen. 

The little sister har biopremiär 9 januari.