Vi säger som vi alltid gör inför en festival med för många filmer för dygnets timmar: andas och ta det lugnt. Du kommer inte hinna se allt du vill, du kommer inte älska allt du såg (och om du gör det har du inte vågat dig utanför din comfort zone tillräckligt mycket) och den där filmen du hade sett allra mest fram emot visade sig sedan ha premiär dagen efter att du redan bokat hembiljetten. Festivaler är en välsignelse och en plåga för filmälskaren med kronisk FOMO men ta det lugnt, FLM finns här för att guida till våra egna favoriter i programmet och det vi ser mest fram emot att upptäcka. Klicka på titlarna för att komma direkt till GIFF-programmet.
Carlssons tredje långfilm inviger festivalen. Värmland, bin, sommar och en vemodig Adam Lundgren som medverkade i Carlssons långfilmsdebut Din barndom ska aldrig dö (2013).
Nyfikenheten väcktes redan 2023 när John Skoog berättade i en intervju med FLM:s Jacob Lundström om sitt kommande filmprojekt Värn. Fransmannen Denis Lavant skorrar på r:en i rollen som den verklige skånske bonden som byggde en skyddsbunker efter andra världskriget där alla hans grannar skulle få plats.
Thelin har i sina kortfilmer fångat kroppens rörelser och interaktioner. Nu långfilmsdebuterar hon med ett klaustrofobiskt kammardrama om en ung kvinna som lurar i två unga performancekonstnärer att hon är en rik mecenat. Carla Sehn som spelat i både humorserier som Kärlek och anarki och i hyllade Tre systrar på Stadsteatern gör huvudrollen!
The love that remains av Hlynur Pálmason
Den isländske regissören (Godland och En vit, vit dag) är tillbaka med modernt familjedrama med Sverrir Gudnason i huvudrollen. Vi sitter bänkade.
How to divorce during the war av Andrius Blaževičius
Litauiskt skilsmässodrama mot fond av Ukraina-kriget låter kanske inte som festivalens party starter men något säger oss att detta kan vara äktenskapsskildringen vi både vill se och behöver just nu.
Kanada, barndom, analogt foto, minnen. Ungersk familj flyttar till Vancouver Island på 90-talet i jakt på ett bättre liv. GIFF har en tendens att älska coming-of-age-draman lite för mycket men just denna ser vi faktiskt riktigt mycket fram emot.
The chronology of water av Kristen Stewart
Efter Twilight-succén verkar Kristen Stewart ha gjort det till sitt livskall att fjärma sig från det vampyrerotiska ungdomsdramat genom idel indie-filmer. Nu regidebuterar hon med en fragmentarisk historia om Lidia som söker sig till vattnet för att undkomma sin dysfunktionella familj. Imogen Poots i huvudrollen. Vi är kanske inte överdrivet impade av trailern men absolut nyfikna.
NORDIC DOCUMENTARY COMPETITION
Celtic Utopia av Dennis Harvey, Lars Lovén
Dublinfödde Dennis Harvey vann bästa kortfilm 2025 för The building and burning of a refugee camp. Nu kommer äntligen hans efterlängtade långfilm, regisserad tillsammans med Lars Lovén (Fonko), om den irländska folkmusikscenen och dess relation till kolonialismen och Irlands och Nordirlands politiska landskap idag. Dessutom konsert efter premiären söndag 25 januari!
A song for love av Hogir Hirori
Sufiskt brödraskap, dans, ritualer och vackert foto. Efter The deminer och Sabaya är Hirori tillbaka igen med ett dokumentär drama från irakiska Kurdistan om sjuksköterskestudenten Ibrahim som också är dervish.
INGMAR BERGMAN COMPETITION
Bouchra av Meriem Bennani, Orian Barki
En mexikansk lesbisk prärievarg på jakt efter kärleken som samtidigt behöver göra upp med sin tysta familj i 3D-animerat drama. What’s not to love?
Ingen filmfestival utan minst en film som avhandlar Sovjets fall. Genren är kanske utnött sedan länge men katalogens jämförelse med armeniska Parajanovs drömska bilder väckte redaktionens nyfikenhet. Vi kan absolut bänka oss för ett till minnesfragmentariskt barndomsdokument från Tjetjenien.
Årets festivaltema är sanning och detta lyfts i en egen filmsektion med historier på temat. Här gör FLM inget djupare urval men kan bara säga att vi själva är mycket nyfikna på satirkaotiska Nadav Lapids Canneshyllade film Ja!, dokumentären Elon Musk reveiled – the Tesla experiment och Kaouther Ben Hanias omdiskuterade och Venedigprisade Hind Rajab – rösten från Gaza.
Kul med klassiker på bio! FLM rekommenderar Karin Swanströms crossdressingskomedi Flickan i frack från 1926 som Gustav Lygon tidigare skrivit uttömmande om.
På Sveriges Radio talades det i veckan om problemet som laxlusen ställer till för laxodlarna och hur man på olika sätt försöker komma runt problemet. Som ett brev på posten får norska skräckregissören Øies laxodlingsdramafilm Kraken galapremiär på festivalen. Vad handlar den om? Laxlus så klart, i ett djuphasscenario som förenar Hajen med Alien enligt festivalens program. Vågar vi ens se den?
Father mother sister brother av Jim Jarmusch
Jarmusch Guldlejon belöande familjedrama får förvisso premiär på vanlig bio senare men hur kul är det inte att få se stjärnkonstellationen Tom Waits, Cate Blanchett, Adam Driver, Charlotte Rampling och Vicky Krieps på stor duk redan nu?
Marockos öken, kajalsminkade rejvare och en pappa som letar efter sin försvunna dotter. Laxe bjuder på en åktur som blev den största snackisen i Cannes där den också vann jurypriset. Det är dags att gå till botten med detta, what’s the fuzz about?
Lilla Amélie eller tecknet för regn av Maïlys Vallade, Liane-Cho Han
En av festivalens få barnfilmer utlovar vackra animerade bilder och uppväxtens glädje och vemod i berättelsen om en liten belgisk flicka som växer upp i efterkrigstidens Japan. Att vara småbarnsförälder är ingen ursäkt för att inte gå på filmfestival!
Heads or tails av Matteo Zoppis, Alessio Rigo de Righi
Efter att.i våras ha läst Eric Vuillards bok Jordens sorg om den kringkuskande Buffalo Bill och hans Vilda Västern-shower, som sålde in myten om hur utrotningen av urpsrungsbefolkningen var ett enda långt och modigt äventyr, har redaktionen inte kunnat sluta tänka på den motsägelsefulla personen. Frågan är om Zoppis och Rigo de Righis folklore-influerade film med John C. Riley i rollen som Buffalo Bill klarar av samma historiska analys men oavsett är vi nyfikna på att se resultatet.
To the victory av Valentyn Vasyanovych
Ett framtida Ukraina där kriget tagit slut men allt är förändrat i grunden. Regissören själv spelar huvudpersonen, en filmskapare som försöker hantera landets kulturella stagnation. Gigekonomi, glåmiga fäder och en fantasi om en framtiden efter krigen. Kan det vara lite manligt filmiskt post-krigscyniskt navelskådande? Kanske, men kanske är det också riktigt intressant.
My father’s shadow av Akinola Davies Jr.
FLM är alltid svag för filmer som utspelar sig under ett komprimerat tidsspann. Davis Jr:s film om en far som tar sina barn genom Lagos under en dag och en natt under valåret 1993 när Nigerias framtid stod och vägde lovar gott.
A useful ghost av Ratchapoom Boonbunchachoke
Spöken intar levande föremål i komisk poltergeist-berättelse som snart visar sig bära på en sårig metafor för Thailands historia av våldsamt förtryck av politiska dissidenter. När människorna inte klarar av att göra up med dåtiden får föremålen kliva in i deras ställe. En av FLM:s favoriter från Critics Week i Cannes föregående år.
Peruansk dokumentär om en pappa som vill dubba Lejonkungen till quechua för att ge sitt språk som talas av tio miljoner människor en kulturell injektion och ny relevans för de unga. Kan det vara lite cheesy? Kanske, men vi är svaga för en historia som bara låter lite för fin.
Once upon a time in Gaza av Tarzan Nasser och Arab Nasser
Tidigare i höstas hade Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén ett inslag om regibröderna Nasser som gör film tillsammans. Humor, dans och en droghandel i en falafelbar utlovas i metafilmisk actionrulle!
The girl in the snow av Louise Hémon
Alperna år 1899. En ung idealistisk lärarinna ska lära barnen riktig franska som en del av Frankrikes pågående samhällsexpansiva projekt. Sexualitet, förnuft, bergstoppar, smältande is och kolonial periferi ramas in av ett foto och en synthmelodisk ljudbild som förslår. En av FLM:s absoluta favoriter från Cannes och upplyft på Hollywood Reporters lista över filmer som fått mindre uppmärksamhet än de förtjänat under 2025.
En poet av Simon Mésa Soto (bilden överst)
Simon Mésa Soto imponerade med stilistiska Amparo för några år sedan och är nu tillbaka med en ännu mer komplex, lite lösare och samtidigt mer komisk och rårare film som begår lustmord på Colombias poesiklubbar. En misslyckad poet får en dag upp ögonen för sin student som skriver dikter och vill introducera henne för poesiklubben. Men de äldre herrarna som tror att de har funnit en genväg in i att vara något annat än föråldrade gubbar börjar snart hungra efter mer fattigdom, woke identitetsdiskurs och misärrporr i den unga flickans dikter. En svart komedi som förenar klassanalys med en fin historia om föräldraskap.
Missa inte denna thriller som undersöker en av Colombias mest nedtystade tragedier. Mellan den 6 och 7 november 1985 ockuperade gerillagruppen M-19 Justitiepalatset för att sätta press på dåvarande presidenten Belisario Betancur att återuppta fredsförhandlingarna efter att han avbrutit vapenvilan mellan parterna. Betancur svarade med att sätta in militären. Totalt dödades över 100 personer och flera försvann spårlöst. I den colombianske (numera Lundabaserad) regissören Corredors långfilmsdebut varvas dokumentära bilder från ockupationen med scener från det badrum där större delen av filmen utspelar sig. Det är ett stilfullt kammarspel där gerillamedlemmar och gisslan tvingas konfrontera varandra samtidigt som militärens beskjutning kommer allt närmare.
KORTFILMER
Man får ta lite vad man får i kortfilmsektionerna som kan vara hit and miss – men det är väl en del av spänningen? Vi ser utöver den alltid lika spännande tävlingssektionen Startsladden fram emot Kim Ekbergs varma vykortsfilm En sommardag i Craiova, Vera Sjunnessons drama Hyresvärden och Jana Bringlöv Ekspongs Gorillala, Jasmiijn Kooijmans kortdokumentär It is what it is och Christian Rossipals inlyssnande kortdoku Mesa Verde om filmskaparen Mohamad X som sitter fast bakom ICE:s fängelsegaller i Kalifornien.
VISIONAIRES
Hyllade Enys men-regissören är tillbaka! Cornwall, vindpinade bilder, George MacKay och en spöklik historia om en båt vars besättning försvann och en by som fastnat i nuet. Eller dåtiden?
1990-tal, julafton, Mexiko. Ett familjedrama som blottar partriarkala sprickor genom home video-bilder. Typ så? Vi ser fram emot vad konstnären, aktivisten och filmskaparen Racornelia har kokat ihop i vad som beskrivs som ”telenovela möter klaustrofobiskt kammarspel.”
With Hazan in Gaza av Kamal Aljafari
En av årets bästa filmer enligt FLM:s Sanjin Pejkovic som hade med Aljafaris dokumentär, bestående av upphittade MiniDV-filmer från en levande plats, på sin lista över de tio bästa filmerna från året som gått.
I only rest in the storm av Pedro Pinho
Ingen GIFF utan en riktig långkörarfilm i programmet! Pedro Pinhos 3,5 h långa film följer en portugisisk miljöingenjör på uppdrag i Guinnea-Bissau, en typisk självupplevd välgörare från den forna kolonialmakten. En mikrohistoria om kapitalismens och kolonialismens stora krafter, utformat som en serie vinjetter som öppnar upp för olika ingångar till människornas komplexa historia och sammanhang på platsen. För den som verkligen vill gå all in kan man se en två timmar längre director’s cut söndag 25 januari, med 15 paus i mitten av visningen.
Rumänske regissören Radu Jude skyr inga medel i sin kritik av det egna landet, samtiden, kapitalismen, manligheten, whatnot. Nu tar han tag i Dracula i blodig AI-generarad sexfest som gör upp med en av Rumäniens äldsta myter – eller vänta, var det västvärlden och vinstintressen som uppfann legenden om den blodsugande greven?
Lågbudget-kingen Radu Jude slösar aldrig resurser så i väntan på att postproduktionen av Dracula skulle bli klar passade han på att spela in en till film, när han ändå hade tekniken och skådespelarna på plats. Kommunsekreteraren Orsolya orsakar indirekt en hemlös mans död. Skuld och skam följer på dödsfallet men den cyniska, rasistiska, antisemitiska, sexistiska, kapitalistiska och minoritetsungersknationalistiska omgivningen är inte så intresserad av Orsolyas känslor. Radu Jude begår som vanligt en politisk ärekränkning på det egna landet samtidigt som han blottlägger en urholkad modernitet där reklambudskap blivit vår moraliska bibel. Fjolårets typ bästa film.
Rockbandet M83 gör musiken till kinesiska regissören Bi Gans sekelskifteslånga berättelse om filmkonstens födelse och död, och människornas däremellan. En bombastisk och poetisk cykel av nedbrytning och återuppståndelse som du antingen tröttas ut av eller älskar – se den på egen risk!
Argentinska Lucretia Martel är känd för sina långsamma och oerhört vackra och stiliserade filmer. Nu kommer hennes första dokumentär, om mordet på Javier Chocobar som dödades när han försökte skydda sitt folk från att tvångsförflyttas. Poetiskt rättegångsdrama där tystnaderna får tala.
Två timmar och 40 minuter film om upptäcksresande Ferdinan Magellans koloniala irrfärder under 1500-talet, signerat slow cinema-mästaren Lav Díaz. Gael Garcia Bernal spelar huvudrollen i det havsdränkta och makthungrigt paranoida världsomseglardramat.
Läs mer om filmerna och boka dina biljetter på https://goteborgfilmfestival.se/
Relaterade inlägg
