För att vara en sorts biopic handlar John Skoogs kommande långfilm Värn om en förhållandevis okänd person. I närområdet kände visserligen alla till bonden Karl-Göran Persson som började bygga Söderto fästning efter att ha läst myndighetsbroschyren ”Om kriget kommer”. När han dog år 1975 hade torpet utanför Hörby förvandlats till ett armerat skydd mot ryssen, med hjälp av järnskrot och cement.
– Nu finns platsen åtminstone på Google maps, berättar John Skoog när jag når honom på färjan till Helsingborg.
Som barn var platsen ett givet utflyktsmål med familjen, bara cirka en timmes färd på den snirkliga småvägarna. Ett fascinerande bygge i påbörjat förfall.
Nu är John Skoog ganska nyss hemkommen från filmfestivalen i Cannes där Värn presenterades för filmvärlden. Regissören säger att det var lite speciellt att åka ner till rivieran bara för en kortare pressträff men han fick också en biljett till Jonathan Glazers The zone of interest och påbörjar en utläggning om vilken roll A24 spelar i gentrifieringen av b-genrefilm. I Glazers förra film, Under the skin, förekom hur som helst Scarlett Johansson som alien i dubbel bemärkelse: dels som utomjording i filmens handling, dels i egenskap av filmstjärna på Glasgows gråa gator.
John Skoog tänker sig att Denis Lavants oväntade närvaro på den skånska slätten ska ha samma effekt. Men när han väl hade fått idén att den franska skådespelaren skulle spela Karl-Göran Persson kändes han självklar för rollen. Denis Lavant har genom roller i bland annat Beau travail och Holy motors etablerat sig som särling, precis som filmens huvudperson. Som skådespelare har han en sällsam förmåga att både sticka ut och smälta in i vitt skilda sammanhang.
Så därför skrev John Skoog till Denis Lavant att han hade drömt om få göra filmen om Karl-Göran i hela sitt liv och att han ville skriva huvudrollen just för honom. ”Please write in French” blev svaret men sedan tackade han ja till att vara med på äventyret. Nu ska han göra rollen på svenska.
– Han lär sig alla repliker fonetiskt. Det blir så jävla fint. Skånska och franska har ändå en del gemensamt, som de skorrande r:en, säger John Skoog.
Han är osäker på om Denis Lavant har sett Säsong, John Skoogs geografiskt närliggande långfilmsdebut från 2019. Däremot mejlade han kortfilmen Värn från 2015, som består av en intrikat åkning runt den numera skröpliga fästningen, med röster från personer som kände eller kände till bonden Persson på ljudspåret. Så den har Lavant troligen sett på sin Ipad. Kortfilmen vann Startsladden på Göteborgs filmfestival och byggdes även ut till en utställning i England.
Långfilmsprojektet har varit igång sedan innan pandemin, och regissören träffade sin huvudrollsinnehavare redan 2019. Men först i sommar kommer Värn – äntligen – att spelas in. Sex veckor med start i augusti, sedan två veckor till i december.
Just nu skapas en rekonstruktion av Söderto fästning, bland annat med hjälp av den danska scenografen Søren Schwarzberg, och många andra som varit involverade i John Skoogs tidigare filmer. Han samarbetar återigen med fotografen Ita Zbroniec-Zajt. Deras första projekt ihop, kortfilmen Sent på jorden från 2011, filmades bara några hundra meter från platsen där Värn-huset byggs upp. På andra sidan av hembyn Kvidinge utspelar sig Säsong. För att vara en filmskapare med internationella känningar är han en påfallande lokal konstnär.
– Det är min kusin som arrenderar marken, berättar han och förklarar att platsen ute på fälten är så nära ån att det svämmar över på vintern.
Det gör det mindre industrialiserat än mycket annat landskap i Skåne. Därför passade det perfekt för en film som skildrar 1900-talets mitt. Skräcken för bomben, eller slutet på allt, känns knappast heller främmande år 2023.
– Det låter kanske konstigt med en fransk skådespelare som ska prata skånska och att vi ska filma i svartvitt, men nu har jag lärt mig hur jag ska prata om filmen, säger John Skoog.
Denis Lavant är en internationell filmstjärna, om än av en helt egen sort, men alla finansiärer känner kanske inte till honom. Däremot underlättar det att kopplingen till vår tid är så övertydlig. John Skoog har också lärt sig av sina Plattformskollegor Erik Hemmendorff och Ruben Östlund att betrakta varje träff med finansiärer som ett konstnärligt möte, eftersom man bearbetar filmen varje gång man tvingas formulera sig om den.
Jag tror att människor som betraktas som särlingar, som lever livet på ett annat men fascinerande sätt, påverkar hur vi andra definierar oss själva.
Även om Karl-Göran Persson inte är direkt namnkunnig verkar han ofta påminna om någon annan – nästan alla som får höra hisspitchen om filmen har någon person i deras närhet eller uppväxt som de tänker på.
– Jag tror att människor som betraktas som särlingar, som lever livet på ett annat men fascinerande sätt, påverkar hur vi andra definierar oss själva, säger John Skoog.
Han påpekar att man inte heller får glömma bort att bonden inte bara byggde fästningen till sig själv utan gjorde plats åt hela Södertro, som visserligen är en ganska lite by. Men det fanns också ett särskilt rum reserverat åt kung Gustav VI Adolf.
– När vi gjorde kortfilmen intervjuade jag många människor som hade honom som ett barndomsminne. Det finns en spänning i barnblicken på omgivningen som jag tycker är intressant, säger John Skoog.
Att göra en film med Denis Lavant känns som att beträda ett nytt territorium, den hemtama inspelningsmiljön åsido. Det finns absolut ett manus men också utrymme för improvisation. Trots alla förberedelser, med location scouting och shot listing, är mycket fortfarande osäkert. Men det finns ingen anledning att hålla på med film annars, menar John Skoog.
Det kommer att bli en annan Karl-Göran Persson som framträder i Denis Lavants gestalt, med en specifik rytm och egen koreografi som ändå fångar bondens blick för apokalypshotet.
– Jag är fortfarande ointresserad av realism, men ganska intresserad av autenticitet.
