Även om den genomskådande blicken på gigekonomin i Sorry we missed you (2019) visar ungefär det man hade kunnat vänta sig så har många scener och bilder dröjt sig kvar i mig. Abby – mamma i familjen, som inte står ut med tanken på att hennes ”klienter” (hon jobbar i hemtjänst) lämnas ensamma om hon tackar nej till ett pass – stryker mentolsalva under näsan för att inte rygga tillbaka i situationer med svåra lukter. Det empatiska vårdarbete hon ägnar sig åt, trots att hon inte får betalt för transport mellan brukarna (osv), är som mest drabbande när hon låter sig kammas av en äldre kvinna som hon är hemma hos i ett antal scener.
Filmen fokuserar huvudsakligen på Ricky, pappa i familjen, som ansluter sig som ”entreprenör” på ett budbilsföretag (dvs: indragen i en skuldfälla som tvingar honom, liksom alla andra chaufförer, att arbeta i fjortontimmarsskift, sex dagar i veckan, för att över huvud taget tjäna tillbaka pengarna det kostar honom att lägga handpeng på en budbil och låna skanner från företaget som han kör åt). Skannern. Den här är din gud, säger underavdelningens chef när han visar Ricky hur den fungerar. Om den är nöjd, förklarar han, kommer jag också vara nöjd, och då kan du själv vara nöjd.
Med den kunskapen yrar Ricky sedan runt i London med omnejd – in i city där parkeringsvakter bötfäller honom, ut till industriparker där ingen mottagare går att hitta, vidare till fotbollsfans som hejar på det andra laget (ska det tolkas som det värsta scenariot av dem alla?) och där Ricky nästan hamnar i handgemäng. Hela tiden piper skannern: Snabbare! Bättre!
Ricky lyckas ändå på något sätt anpassa sig till tempot. Han tjänar knappt några pengar, men han lyckas klara av sin rutt i tid. Under tiden blir sonen relegerad från skolan, dottern kissar på sig om nätterna, tillståndet hemma alltmer krisartat. Men skannern gnäller inte som i början. Det känns som att han börjar få kontroll över situationen.
Så han tar på sig en mer krävande rutt …
Mot slutet av filmen, när saker börjar gå överstyr från alla håll och kanter, blir han rånad och misshandlad under körningen. Rånarna, som tömmer Rickys kissflaska över honom, kommer undan med ett antal telefoner som han sedan måste betala självrisken för. Framför allt kvaddar de skannern. Du måste betala, säger chefen för underavdelningen över telefon. Ricky sitter utanför akutmottagningen med punkterad lunga och väntar på att få veta om han också har fått en betydande skallskada. Abby rycker telefonen ur Rickys hand och skäller ut chefen efter noter. Men skulle just hans central vara den med bäst statistik i hela landet om han inte vore en hård jävel? Ricky har gjort sin skanner, sin gud, missnöjd, och tidigt nästa morgon smyger han, trots att han lovat motsatsen, ut blåslagen och ofärdig och sätter sig i skåpbilen. Det är en bisarr, nästan melodramatisk scen när familjen kommer utrusande och försöker ställa sig i vägen, men han måste köra.
Frilansande förlagsredaktör och har gått på Biskops Arnö författarskola. Hans debutbok Gästerna utkommer på Weyler förlag 2026.
Läs mer om Cinematekets hela höstprogram här.
I samarbetet mellan Clarté och FLM kan du som läsare få båda tidningar under ett år till ett rabatterat pris! Beställ på shop.flm.nu!
