Artikeln publicerades ursprungligen i FLM NR. 68, höst 2024.
Poliser stormar in i ett klassrum med automatvapen dragna. Läraren höjer rösten för att höras över skotten från korridoren och fortsätter förklara för sina fjärdeårselever hur man bäst skiljer täljare från nämnare. En pojke är upprörd för att han har fått underkänt på sitt matteprov trots att han har skrivit av sin klasskompis. Medan polisen försvinner ut i korridoren igen för att jaga ifatt den aktiva skytten, suckar klassrummet kollektivt när de får reda på att de måste göra om matteprovet i slutet av veckan. När de tioåriga vännerna lämnar skolan, samtalandes om den svåra matematiken, passerar de en övertäckt barnkropp som körs in i en ambulans.
Det här är den första av sammanlagt fyra skolskjutningar i grundskolan South Park Elementary i Dead kids, det första avsnittet av säsong 22 av South Park som kom hösten 2018. Skämtandet med amerikansk vapenkultur har förekommit genom historien och satir om skolskjutningar har funnits åtminstone sedan The Onion kommenterade skjutningen i Columbine High School 1999, men något har förändrats under 2000-talet. 2023 inträffade 604 masskjutningar i USA, där masskjutning definieras utifrån fyra eller fler skottskadade vid ett tillfälle, inklusive skytten. 754 personer dödades, ytterligare 2443 skadades. Under samma år inträffade 348 skolskjutningar med 57 dödade och 191 skadade. Mass- och skolskjutningar är bokstavligt talat en vardaglig händelse där antalet skolskjutningar närmar sig en om dagen i snitt och fortsätter att öka. Skjutningen vid Sandy Hook 2012 då 20 förstaklasselever sköts till döds kan ses som en brytpunkt för diskursen kring amerikansk vapenkultur där man insåg att om inget görs nu kommer inget att göras. Bland annat förändrades satiren som från att tidigare ha fokuserat på förhärligandet av vapen, kritik av NRA, och motiven bakom gärningarna, istället började lyfta fram samhällets apati kring att dåden fortsätter att inträffa. The Onion var även här den tydligaste indikatorn med artikeln med den talande rubriken ”Fuck everything, nation reports” (14/12, 2012). Varje gång en ny masskjutning inträffar publicerar de artikeln ”’No way to prevent this’, says only nation where this regularly happens”, som utgavs första gången 2014 och sedan dess med små förändringar har lagts ut 23 gånger, varje gång en större masskjutning inträffar.
Efter skolskjutningen på South Park Elementary hämtar mamma Sharon sin son Stan vid skolan och gråter av lättnad över att han är oskadd. När Pappa Randy hellre pratar om matteprov än skolskjutningar vid middagsbordet skäller Sharon ut honom och då ingen annan tycks reagera på att deras barn blir skjutna i skolan vrålar hon av frustration inför en omgivning som ser henne som hysterisk, med alla misogyna konnotationer som kommer med ordet. Randys slutsats är att hon nog är på väg att få mens igen, och när hon blir arg över att hennes frustration ska förklaras med PMS är det Randy som upplever sig som den drabbade parten eftersom han ”måste gå på äggskal en gång i månaden”. När Stan i avsnittets sista skolskjutning faktiskt blir träffad av en kula resignerar Sharon inför faktumet att eftersom ingen längre reagerar på att det här fortsätter hända, så kan det inte vara en så stor sak trots allt. Det är nog inte samhället det är fel på, det måste vara mig. Det är nog bara lite PMS.
Det absurda i den enorma mängden av masskjutningar i USA under de senaste decennierna satiriseras inte bara i South Park. BoJack Horseman lägger också ett könsperspektiv på följderna av amerikanska vapenlagar i avsnitt fem av säsong fyra, Thoughts and prayers, som kom året innan Dead Kids. Premiären av Ms Taken är i fara efter att en masskjutning i ett köpcenter är för lik scenen i tredje akten där Courtney Portnoys karaktär skjuter en massa skurkar i ett köpcenter. Som filmens producent Lenny Turtletaub formulerar det: ”I’m sick and tired of real life gun violence getting in the way of us telling stories that glamorize gun violence.” BoJacks närmaste vän Diane skriver en artikel om ”Kvinnan och hennes vapen” som beskriver maktkänslan av att som kvinna ha ett vapen i ett patriarkalt samhälle. Artikeln blir viral vilket leder till att mängder av kvinnor över hela landet beväpnar sig. Männen över hela landet konfronteras plötsligt med känslan av att inte känna sig trygga när de går hem på kvällarna. Trots att de är män! Kaliforniens manliga lagstiftare ställs inför beslutet att antingen skapa ett samhälle där kvinnor faktiskt känner sig säkra, eller bara förbjuda alla vapen. Snabbt tar man beslutet att förbjuda alla vapen. Diane konstaterar lakoniskt att ”I can’t believe this country hates women more than it loves guns.”
I ett amerikanskt samhälle där rätten att bära vapen är inskrivet i konstitutionen och försvaras med näbbar och klor av mäktiga politiska och ekonomiska aktörer, men även vanliga medborgare från östkustelit till lantlig arbetarklass, krävs det mod, övertygelse och skicklighet för att göra satir över vapenkulturen. Det har inte alltid lyckats. Filmer som Crash (2005) blir tillrättalagt moraliserande, bristen på humor i Joker (2019) gör att satiren inte biter, Lord of war (2004) och War dogs (2016) grundas aldrig känslomässigt i någon verklighet, och lättheten i dödandet i Django unchained (2012) eller Kick-Ass 2 (2013) förtar effekten av satiren och blir aldrig mer än ett pastischartat förhärligande av våldet. Animation har alltid haft en ironisk fördel genom att vara en konstform som tas på mindre allvar och som upplevs ha en större distans till verkligheten. I Nazityskland, Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Argentina, USA och Japan har animatörer kunnat uttrycka skarpare kritik mot regimer och skildra samhällsföreteelser i normernas gränsland i högre grad eftersom animation setts som mindre farlig eller samhällsomvälvande. Både South Park och BoJack Horseman har dragit nytta av underskattningen av animationen. Vad som vid första anblick kan ses som en ironisk distans vanlig inom modern animation kan därför förvandlas till en hård kritik av ett amerikanskt samhälle som har tillåtit vapenvåldet att dominera kulturen och som behandlar dess kritiker som hysterikor.
Genom att skildra masskjutningar som en vardaglig händelse som man som amerikan måste hantera, synliggör man absurditeten i hur vanliga de är. Tioåriga Butters är korridorvakt på South Park Elementary och får därför gå runt med automatvapnet AR-15 för att besvara eld när han hjälper klasskamraterna Cartman och Tolkien till matteprovet. Läkaren som skjuter in ytterligare en övertäckt barnkropp i en ambulans förklarar samtidigt för Randy att Sharons hysteri kan bero på att hon går igenom klimakteriet och att det är som en slags super-mens som kan vara i över två år. I Dead kids och Thoughts and prayers är skyttarna osynliga och fokus ligger på vår reaktion på våldet. Avsnitten skildrar ett samhälle där masskjutningar får fortsätta att inträffa utan att någon lyfter ett finger för att förhindra det, där det behandlas som någonting fullständigt normalt, inte mer anmärkningsvärt än Cartmans diskussion om vem som gillade Black panther och vem som tyckte att slutscenens effekter kanske förtog upplevelsen något. Om en sådan vardag tillåts fortsätta utan att någon protesterar måste något vara fel. Om en sådan värld är normal, då är det lätt att man blir lite hysterisk.
South Park säsong 27 är på väg och släpps den 9 juli på Comedy Central.
BoJack Horseman (2014-2020) kan strömmas på Netflix.
