fbpx
Kritik & essä Kim Ekberg, 11 februari 2022

Kevin Jerome Everson gör plats för livets transportsträckor

IFO (2017)

Den amerikanske Kevin Jerome Everson filmaren och konstnären har gjort omkring 150 filmer med varierande längd. Det är en tålmodig filmkonst som kräver andakt, men lönar den som tar sig mödan. Kim Ekberg skriver om en ny samling av hans filmer.

Antalet filmer Kevin Jerome Everson regisserat beror på vem du frågar, svaret är ointressant. Det lär i skrivande stund ha blivit omkring 150 titlar. Speltiderna varierar mellan en minut och åtta timmar. Men verken är att betrakta som en sammanhängande kropp snarare än autonoma entiteter. Varken regissör eller filmer intresserar sig för ett slutresultat, utan snarare den träning och upprepning som ligger till grund för det.

Motiven består ofta av monotona övningssekvenser, med inte sällan nitiska idrottspersoner. Everson inledde sin konstnärliga bana som skulptör och möbelsnickare, vilket kan förklara den patologiska vurmen för hantverkets tillblivelseprocesser. Produktionen är nästan uteslutande filmad på sextonmillimetersfilm, men helt utan elitism. Genom karriären har han lyckats bibehålla en amatörs empatiska inlevelse.

Bildutsnitten är ofta vad som på fackspråk kallas björnbilder, motiv utträngda i bildkant med mycket luft sinsemellan. Handkamera är regel fastän scenerna ofta är av statisk natur. Detta skapar en skälvande åminnelse om kamerapersonens fysiska närvaro (och därmed även vår betraktarposition). Att filmrutan lämnas obeskuren medför ljusspel och artefakter i dess ytterområden. Tillsammans med en grovhuggen ljudbild liknar detta därför föreställningen av ett arbetsmaterial snarare än en färdig film.

När ett axplock av Eversons filmer från åren 2005-2020 utkommer på en dubbel bluray à 525 minuter förflyttas åskådaren från konsthallen till vardagsrummet, där andra förväntningar ställs på det cinematiska uttrycket. Detta yxiga
och långrandiga filmskapande fordrar sin tittare, men lönar den som tar sig mödan. Att som i Erie under elva minuter, det vill säga en filmrulles längd, betrakta ett barn som studerar ett flackande ljus, kräver andakt. Även de mest livfulla passager renderas med meditativ regelbundenhet. Relevant utveckling och rörelse sker på ett andligt plan snarare än psykiskt eller fysiskt. Med samma lösryckthet redovisas fritidsaktiviteter, liksom de arbetstimmar som är dess förutsättning, ett sammantaget harvande som utgör ett liv.

I Spicebush, den äldsta och en av de längsta filmerna i urvalet, juxtaposeras tegelstenstillverkning med en lotteridragning om 71 miljoner dollar. Samtidigt som lottokupongerna maskinellt spottas ut lägger mänskliga händer grunden för en byggnad. Bluray-antologins titel, How to live your story, sammanfattar regissörens ovilja att låta tillvaron dikteras av en normerande berättarstruktur. Genom ihärdig närvaro och osvikligt tålamod gör Everson plats för livets transportsträckor.

How to live your story är utgiven på bluray av Second run.

Annons