fbpx
Kritik & essä Charlotte Wiberg, 26 november 2021

Oemotståndligt om en rappande Jesus i dagens Warszawa

Oduglingen Kamil är huvudperson men filmen handlar lika mycket om figurerna runt honom. Det går inte att värja sig emot drivet i Aleksandra Terpinskas Other people skriver Charlotte Wiberg som har sett den på Tallinn Black Nights Film Festival.

En film med dialog som till största delen rappas fram? Ja, självklart. Varför har det inte redan gjorts? (Om det gjorts har den filmen gått mig förbi.) En behöver inte gilla hip hop för att uppskatta polska Other people i regi av Aleksandra Terpinska. Drivet i den polyfona berättelsen om otillfredsställda människor i dagens Warszawa går inte att värja sig emot. Att den har en rappande berättarfigur föreställande en dagens Jesus med stiliserad törnekrona ovanpå kepsen gör inte saken sämre. Då och då bryter omgivningen, busspassagerare and such, in och kommenterar som en kör. Det är oemotståndligt.

Det finns förvisso en huvudperson, oduglingen Kamil som behandlar sin flickvän som skit och hela tiden påstår att han ska spela in ett hiphopalbum men glömmer att han måste ha beats, men figurerna runt honom har sina egna berättelser. Och de är inte upplyftande. Men de är alla väldigt mänskliga. Jesus ser dem alla med luttrad blick. När flickvännen Aneta tar ut sin frustration över lägenhetskamraten som i sin tur får nog och reagerar med våld kommenterar människorna på bussen att ”ja, jag drömmer också om våld ibland”. Men det finns försonande drag. Som att Kamil trots att han inte är en exemplarisk son kan visa genuin omsorg om sin alkoholiserade mamma. Vi förstår också och känner sympati för att hans liv inte varit idealiskt. Det är ingen lovsång till mänskligheten vi hör och ser och den må vara satirisk men den är också nyktert medkännande.

Filmen bygger på en hyllad roman skriven helt på vers. Författarinnan Dorota Maslowska har gjort sig känd för sitt nyskapande språk. Musiken, beatsen, som skapats till filmen är ganska mjuka, medryckande utan att vara påträngande. Regissören Terpinska uttryckte under frågestunden efter den internationella premiären på Black Nights Film Festival farhågor om att filmen inte skulle komma till sin rätt i översättning. Tja, jag kan i princip ingen annan polska än svärordet kurwa (som i och för sig förekommer rikligt i filmen), och det är förstås svårt att veta vad jag gick miste om, men den funkade bra i sin engelska översättning för mig.

Om filmen skulle komma till Sverige hoppas jag på ett distributionsbolag som är berett att lägga ner ordentligt och kvalificerat arbete i textningen. Det är sällsynt med filmer som är så väl genomarbetade språkligt, ljudmässigt och visuellt som denna debut – det är anmärkningsvärt att det faktiskt är en spelfilmsdebut. Inte att undra på att Inni ludzie vunnit flera priser i Polen, och huvudrollsinnehavaren Jacek Beler prisats. Filmen deltar i First feature competition i Tallinn och jag skulle inte bli förvånad om den vinner.

Annons