fbpx
Kritik & essä Johannes Hagman, 2 februari 2021

Meditativ kvalitet men begränsad känslostyrka i Mama

I Mama skildras sju dagar av ett stilla liv på landsbygden i södra Kina – och den dramatik som slutligen uppstår skildras med precis samma nedtonade anslag som de många måltidsscenerna. Johannes Hagman har sett Li Dongmeis på Göteborgs filmfestival.

Följ vår bevakning från Göteborgs filmfestival 2021 på den här länken.

I brist på riktigt stora regissörsnamn bjuder årets digitala upplaga av Göteborgs filmfestival på gott om möjligheter att se debuterande filmskapare. En av dem är Li Dongmei, vars delvis självbiografiska Mama skildrar dynamiken inom en familj under en vecka på landsbygden i södra Kina. Sju dagar av ett stilla liv, där den dramatik som slutligen uppstår skildras med precis samma nedtonade anslag som de många måltidsscenerna.

Det sävliga tempot, avsaknaden av konventionell dramaturgi och fokuset på familjerelationer påminner om andra sentida kinesiska filmer, som exempelvis förra årets Dwelling in the Fuchun Mountains. Trots avsaknaden av den filmens stora palett och mästerliga känsla för helheten, finns här ett fint öga för detaljer. Inte minst i de vackert komponerade interiörscenerna med statisk kamera, där sekvenser från matlagning och läxläsning ges en aningen förhöjd vardagskänsla som i sina bästa stunder för tankarna till barockmålaren Johannes Vermeer. Därtill märks en lång nattlig sekvens med starkt stämningsmättade bilder.

Den distanserade kamera som blivit norm i en viss typ av samtida film utgör ett bra verktyg för observationer, men kan också leda till en lite väl temperamentslös stämning. Karaktärerna i Lis debut förblir märkligt anonyma, och även om det finns en klart meditativ kvalitet i att följa deras vardagsbestyr, förtar detta något av filmens känslomässiga potential. Att skådespeleriet emellanåt kan kännas något forcerat blir dock inget större problem i en film där gruppen snarare än individen står i fokus. Med enkla beståndsdelar går det att skapa stor filmkonst, och Li Dongmei är i alla fall en bit på vägen.

Annons