Filmens ursprungsberättelse är nära sammankopplad med hästens rörelsemönster. Exempelvis fick landskapsfotografen Eadweard Muybridge år 1878 i uppdrag att fastställa huruvida hästens samtliga hovar lyfter från marken under galopp, vilket ledde fram till den uppfinning som kallas zoopraxiscope. Hästexperimentet i Palo Alto inspirerade fysiologen Étienne-Jules Marey och när han strax därpå började studera kroppars rörelse med hjälp av sina kronofotografier var givetvis hästen ett av hans studieobjekt.

Och drygt 100 år senare fascinerar ännu hästens gångarter – bland andra den ungerske filmaren Béla Tarr. Efter den svarta öppningsbilden i Turinhästen följer en flera minuter lång åkning där vi ser titelhjälten strävsamt tåga fram på landsvägen. Kameran befinner sig snett framför den tungfotade arbetshästen och rör sig bakåt i takt med att den åldrade travaren drar kärran. Det är med andra ord inte frågan om någon uppsluppen galopp utan istället en plågsamt vacker scen som är en verklig arbetsseger – både för hästen och regissören.

I djurkalendern väljer 24 personer från film- och djurfälten sitt favoritdjur ur filmhistorien.