Efter en lite trevande förstadag igår drar festivalen i Cannes igång på allvar idag, med de första filmerna i de stora sektionerna. Igår visades bara Den store Gatsby och Heli i det officiella programmet, och den hoppade jag över. Istället tillbringade jag dagen på marknaden.
För till skillnad från våra svenska festivaler, och andra ledande filmfestivaler som exempelvis Berlin, är inte Cannes en festival som är till för den filmintresserade allmänheten. Här under palmerna är det ett i första, andra och tredje hand ett branschparty, och parallellt med filmerna i de officiella sektionerna visas massor av film på marknaden, som består av några gigantiska mässhallar med tillhörande biografer. 12 000 deltagare gör den här filmmässan till världens viktigaste marknadsplats för rörliga bilder, och alla utställare försöker sälja sina rullar med precis rätt kombination av skrikighet, skryt och kulturellt kapital.
Om det officiella programmet präglas av en viss filmestetisk tradition och konstnärlig hållning (vilket man väl får säga trots att Steven Spielberg är juryordförande i år) så är det en mer brokig samling filmer som visas på marknaden. Här saluförs såväl lågbudgetdramer som actionkomedier, filmer som redan haft premiär på andra festivaler och titlar som ännu inte visats för publik någonstans över huvud taget. Idag såg jag bland annat Lynn Sheltons mysiga massageindie Touchy feely och den ryska kollektivtrafikthrillern Metro.
Det är givetvis intressant att titta på vilka filmer som saluförs på marknaden med mest energi, så jag gick igenom vilka svenska filmer som visas på marknaden i år (det enda svenska bidraget till det officiella programmet är Ninja Thybergs kortfilm Pleasure) och fick fram följande lista:
Skumtimmen
Snabba Cash 3
Små citroner gula
Sune i Grekland
Tyskungen
Vi
Hemma
Läckberg-, Theorin-, Lapidus- och Ingmarssonfilmatiseringarna är kanske inte de filmer som var allra närmast att ta sig in i det officiella programmet, utan den svenska representationen på marknaden är lite mer genrebetonad. Utöver visningar av scandi crime-titlar görs det dessutom mycket reklam för musikbiografierna om Trubbel-trubadurerna Monica Zetterlund och Håkan Hellström (den senare ska tydligen spela några låtar på SFI:s jubileumsfest på söndag, ska bli kul!).
En aning anmärkningsvärt är att en internationell Sune i Grekland-poster återfinns på den första annonssidan i den första Cannesutgåvan av ledande branschtidningen Variety. Det innebär att Hannes Holms all inclusive-komedi är den svenska film som stora delar av den internationella filmbranschen först lägger märke till i år. Undrar just om The Anderssons in Greece kommer säljas till Grekland?
