I Lee Daniels Paperboy som fick Cannes-premiär igår sätter sig Nicole Kidman grensle över Zac Efron och kissar på hans kropp. Men det mest intressanta momentet i strandscenen innehåller inget utbyte av kroppsvätskor, utan äger rum strax innan Efron hoppar i vattnet och blir bränd av en manet (en skada som bäst behandlas med varm vätska). Zac Efron spelar en ung chaufför som har förälskat sig i den dubbelt så gamla Nicole Kidman. I bara badbyxor (man får se mycket av Efrons muskulösa kropp i den här filmen) ligger han på en handduk och läser Lolita.

Paperboy är en rätt så usel film (tyckte ändå Daniels debut Precious var ok) men i den här scenen finns en intressant dubbelhet. För i och med Paperboy försöker Zac Efron ta steget till att bli en seriös skådespelare med vuxen sexuell utstrålning. Strategin är tudelad, dels samarbetar han med en hyllad regissör, dels tar han av sig kläderna.

Men samtidigt är han kär i en mycket äldre kvinna, och försöker attrahera henne genom att Lotitalikt svansa omkring utan kläder, med sin ungdom som främsta attraktion. I den här scenen försöker Efron alltså framstå som både äldre och yngre på samma gång.

Det är inte okomplicerat att se barnstjärnor bli vuxna i Hollywood. Vi följer dem år för år, och iakttar hur de blir allt mindre oskuldsfulla och allt mer sexuella. Efterhand filmas de på ett nytt sätt, och det är meningen att vi ska åtrå dem istället för att tycka de är gulliga. Denna process blev kanske allra mest tydlig i Harry Potter-serien. När den första filmen fick premiär 2001 var Daniel Radcliffe och Emma Watson tolv respektive elva år (otvivelaktigt barn) och när den sista fick premiär 2011 var de 22 respektive 21 (otvivelaktigt vuxna). Vid de laget hade de båda sedan länge förvandlats till sexsymboler.

Zac Efron har genomgått samma märkliga process. Han var visserligen redan 19 när han slog igenom i den första High school muscial-filmen, men den Disneyfierade blicken på honom var ändå väldigt oskuldsfull. Även om hans kropp uppenbarligen utgör en huvudattraktion i High school musical-serien förminskades ändå Efron till målgruppens (tolvåringar) sexuella temperament.

Den här utvecklingen kallas som bekant pubertet och är något som alla människor går igenom. Men i barnstjärnornas fall är det möjligt att skärskåda utvecklingen, spola den fram och tillbaka, ständig filtrerad genom en filmapparatur som många hävdar är i grunden erotisk. En lolita är en person som vinner sin sexuella särskildhet genom att befinna sig på gränsen mellan att vara barn och vuxen. Genom barnstjärnorna konfronteras masskulturen med sin inneboende Humbert Humbert.