Större delen av dagen har gått till att genom detektivarbete spåra upp den väska som garderobiärerna på Rivertons festivalbar hade lämnat ut till fel person igår natt. (Efter mycket deckarjobb visade det sig att den skyldiga var Nudisten-regissören My Sandström. Vi bytte tillbaka vid fontänen på Järntorget.) Men lite film har jag ju hunnit se också.
Började med den Oscarsnominerade (Istället för abrakadabra) kortfilmsskämtaren Patrik Eklunds harmlöst skruvade fullängdsdebut Flimmer (★★☆☆☆), som man skulle kunna beskriva som en kontorsfetischistisk rekvisitakomedi i I rymden finns inga känslor-stil, fast med brun istället för röd som allenarådande accentfärg. Flimmer var rätt trist, och det märkligaste var att den hade så många beröringspunkter med den ett par år gamla Sound of noise. Ola Simonssons och Johannes Stjärne Nilssons slagverkssymfoni slutar med att en terrorgrupp bestående av trummisar i utanförskap mörklägger en hel stad genom att sabotera en kraftverksledning. I Flimmer är det en terrorgrupp bestående av elallergiker i utanförskap som mörklägger en hel stad genom att sabotera en kraftverksledning.
Sen såg jag ett kortfilmsprogram i den lilla Filmverkstan-serien (skriver mer om det i ett separat inlägg) och Alexander Sokurovs Faust (★★★★☆), som är en ganska krävande dialogtung tolkning av Goethes klassiska drama. Filmen är fotograferad med superklart djupfokus i ett närmast kvadratiskt format med rundade hörn. Med Andrea Arnolds än mer kvadratiska Wuthering heights (1.33:1 att jämföra med Fausts 1.37:1 och de vanligaste bioformaten 1.85:1 och 2.39:1) i åtanke är det tydligt att vi kan se en reaktion mot vidbildshegemonin, just som den sista svensken hunnit installera widescreen-tv i vardagsrummet. En gång dömde montagemästaren Sergej Eisenstein hånfullt ut vidbildsformaten som ”gjorda för att fotografera ormar, inte människor”. Eftersom Arnolds och Sokurovs filmer är två av de senaste årens vackrare, kan vi kallt räkna med fler vidbildsskeptiska ormformatsfobiker framöver. Släng inte din tjocka 4:3-tv riktigt än.