Spoiler alert.Två små varningens ord som på bara några år blivit ett obligatorium i filmjournalistiken.
Våga inte avslöja för mycket om handlingen, och framför allt inte slutet, utan att varsko läsaren. Annars klagar genast kverulanterna i kommentarsfälten om förstörda filmupplevelser. Trots att de flesta filmer har ungefär samma handling.
Att det hela bygger på en fundamental missuppfattning har socialpsykologen Nicholas Christenfeld visat i ett experiment. Det är berättandet snarare än berättelsen som är behållningen.
Försökspersonerna fick läsa noveller av bland annat Anthon Tjechov och John Updike. Det visade sig att de som fick slutet avslöjat på förhand uppskattade dem mer.
Resultatet lär inte ha kommit som någon överraskning för den som sett om en thriller och ändå fått förhöjd puls när mördarens skugga faller över duken. Reptilhjärnan är vår medbrottsling när vi lurar oss själva att vi inget vet. På samma sätt som vi ser rörelse trots att vi vet att filmer görs av stillbilder.
