I Cannes skapade Lars von Trier som väl alla minns stora kontroverser genom att hylla Hitler – ”Ok, I’m a nazi” – under en presskonferens om Melancholia. Debatten tog fart. Var den danska filmens mest framstående regissör en antisemit, konstnärssjäl, buspojke eller bara skicklig reklammakare i nihilistisk Studio Total-anda? Tröttsamt och pinsamt var det hur som helst.
Men efter att Trier förklarats persona non grata på festivalen bad han om ursäkt – till skillnad från kvinnohat fungerade inte nazism som en lagom kontroversiell blomma att posera med i en enfant terrible-anpassad åsiktsbukett.
Därför är det lite förvånande att han inför den amerikanska premiäreren tar tillbaka sin ursäkt i en intervju i magasinet GQ. Där säger han att han inte tycker att det inte finns något som är fel att säga.
”I think that anything can be said. That is very much me. The same with film – anything can be done in a film. If it can be thought in the human mind, then it could be said and it could be seen on a film. Of course you get troubles for it afterwards, that’s for sure, but that doesn’t make it wrong. To say I’m sorry for what I said is to say I’m sorry for what kind of a person I am, I’m sorry for my morals and that would destroy me as a person.”
Det mest utmanande i dagsläget är kanske att hålla räkningen på hur många gånger von Trier kommer hinna alternera mellan att be om ursäkt och ta tillbaka innan Oscarsspektaklet är överstökat. För någon som har ”LOVE” tatuerat på ena knogen och ”HATE” på den andra är det givetvis lätt att kastas mellan olika synsätt.
