Gus van Sant gjorde det i Elephant, Michael Haneke i Den sjunde kontinenten och Kathryn Bigelow i The hurt locker. Att dra paralleller mellan våldsfetischistiska datorspel och verklig våldsutövning är lika vanligt som kontroversiellt. I sin filmserie Serious games vänder den tyska dokumentärfilmaren Harun Farocki istället blicken mot de datorspel som faktiskt har utvecklats för militära ändamål, med den amerikanska armén som beställare.

I Serious games 1: Watson is down sitter ett gäng gängliga rekryter i en datorsal och förbereder sig inför sin kommande Mellanösternstationering genom att spela Virtual battle space 2. Det ser ut som vilket mmorpg-spel som helst när spelarna kör runt i stridsvagnar genom ökenlandskapet i jakt på fientliga element. Genretypiska staplar visar hur mycket bensin och ammunition som finns kvar. I ett angränsande rum sitter läraren och placerar ut minor, bomber och fiender längs banan. I en meny väljer han mellan spelets förinställda fiendealternativ: skäggig man och kvinna i burka. Trots att filmen skildrar soldater som tränas för att döda, känns bilderna på tonårskillar som spelar krigsspel i lysrörsbelysning välbekanta och vardagliga.

Den senaste filmen i serien, Serious games 3: Immersion, tar sig an spelet Virtual reality exposer for PTSD, som har utvecklats för terapeutisk behandling av hemkomna soldater med posttraumatiskt stressyndrom. Under en workshop på basen Fort Lewis får soldater iklädda virtual reality-hjälmar återuppleva smärtsamma krigsminnen. En psykolog sitter bredvid och talar med patienten under sessionen. Samtidigt styr psykologen spelvärlden – vid väl valda tillfällen frambringar hon granatattacker och explosioner från sitt tangentbord. En patient får panik och börjar gråta.

Serious games-serien tar vid där Farockis Eye/Machine-serie, som bland annat undersökte krigsindustriellt bildbruk, slutade. Men i början av 90-talet kunde han ännu påpeka det perversa i att suddiga svartvita bilder från målsökande missiler, som producerats enkom för militärteknikers ögon, också sändes som underhållning i tv. Idag har krigets och konsumtionens bildvärldar smält samman fullkomligt. Det ser precis likadant ut på militärbasen och i pojkrummet.