Digitala systemkameror (DSLR) har på några få år utvecklat kvaliteter för rörlig bild som imponerar även på luttrade filmfotografer. Idag finns det en snabbt växande subkultur som arrangerar filmfestivaler och jobbar kollektivt för att utveckla mediet. Man särskiljer sig från andra amatörfilmare genom att närma sig filmen från stillbildsfotografiet, med dess fokus på visuell kvalitet.
Detta innebär bland annat att man tacklat den digitala filmbildens svaghet när det gäller dynamiskt omfång. Komplexa ljusförhållanden har alltid varit svåra att fånga på film. Särskilt digitala bilder har problem med att samtidigt återge detaljer i ljusa och mörka partier. Gruppen Soviet Montage visade i september 2010 de första experimenten med så kallad HDR-film, där man kombinerar under- och överexponerat material som en lösning. Effekten är slående.
I en tid när Oscarsjuryn ger priset för bästa foto till Avatar, en film som är avsedd att betraktas genom en oskarp plastlins med upp till 30 procents färgförlust, är det skönt att det finns en motreaktion. Vilken betydelse den kommer att få är svårt att säga, men Hollywood har knappast någon imponerande statistik när det gäller att utmanas av digitala gerillarörelser.
