2008 gjorde SVT och SFI en gemensam satsning på korta dokumentärer under namnet ”Folk i bild”. Primetimeplaceringen i tablån som garanterade miljonpublik för åtta 13-minuters personporträtt var lovvärd, men de flesta filmerna lämnade en hel del att önska. Nu repriseras projektet i en lätt genusmodifierad form, under rubriken ”Kvinnan i mitt liv”. De åtta kortfilmerna om ”starka kvinnor” som premiärvisades igår kväll på Filmhuset ska snart börja sändas på SVT, och även om den konstnärliga gestaltningen ganska genomgående är lågkaratig blev det ändå snäppet bättre den här gången.
Inte helt oväntat fanns det bland de kvinnor som filmskaparna valt att porträttera två egna mammor: Ronja Yu filmar sin kinafödda mor i den rörande men tilltalsmässigt dissonanta Flickan från stålverket och Hans-Erik Therus sin villamamma i hemmafilmen Tryggare kan ingen vara. De tatuerade systrarna i Malin Anderssons Blodskärlek är visserligen inte regissörens egna, men mer intressant blir det i filmerna som söker sig bort från familjära tolkningar av rubriken.
Före detta fotomodellen Johanna St Michaels Bilder av Dina, ett porträtt av St Michaels gamla agent i Los Angeles som senare förskingrade sina klienters pengar är intressant men slår in lite öppna normkritiska dörrar. Rebecka Rasmussens En bondes längtan är en rätt oemotståndlig feelgood om en transexuell skånsk bonde som förnöjt konstaterar att hennes skugga ser ut som en kvinnas trots att hon ännu väntar på sin könskorrigerande operation. Lika lättsam och nästan lika hjärtevärmande är Åsa Blancks och Johan Palmgrens Kärlek utan slut om ett par som var ihop som unga och återförenades som änka och änkeman, och 60 år efter uppbrottet gifte de sig. En fantastisk historia som tyvärr slarvas bort lite på grund av förvirrande dramaturgi.
Ett bröllop skildras också i Tora Mårtens lyckade Till Maria, här mellan två Situation Stockholm-försäljare som bestämt sig för att reda upp sina liv tillsammans. Det säger något om samtidens dokumentärfilmsfilosofi att Till Maria faktiskt är den enda av de åtta filmerna som inte bara via intervjuer återberättar en livshistoria utan också har tagit med kameran till en laddad situation. Den darrande nervositeten när de kantstötta finklädda ska byta ringar vid altaret skapar en filmisk ögonblicksnärvaro som är djupt gripande. 13 minuter lämpar sig bättre för precisa utsnitt än biografier.
Även om den knappa kvarten här inte riktigt räckte till för att stilla nyfikenheten var den mest fascinerande filmen i serien ändå Kontraktet, Lina Mannheimers stundtals visuellt slagkraftiga skildring av relationen mellan en dominatrix och hennes underlydande – Beverly har skrivit på ett avtal där hon avsäger sig sin frihet och låter författaränkan Catherine Robbe-Grillet bestämma allt. Lite typiskt bara att filmen som utspelar sig i Frankrike är den enda som använder suggestiv ljussättning, tydligt iscensatta inslag och intellektuella karaktärer.
