Efter att ungdomar begått våldsdåd nagelfars som bekant ofta deras kulturkonsumtion noggrant. Har de lyssnat på gangstarap, har de tittat på Saw-filmern, har de spelat fps-spel på datorn? Framför allt sextioåttor och kulturkritiska kristna brukar härleda dåden till kulturkonsumtionen, men även Gus van Sant hittade våldets orsaker i kombinationen våldsspel och undertryckt homosexualitet i graciösa massakerskildringen Elephant. Samtidigt brukar de som själva gillar gangstarap, Saw VI eller Counterstrike, med hänvisning till sin egen mentala hälsa, starkt motsätta sig att människor blir påverkade av omvärlden över huvud taget.
Men nu har de som talar om filmpåverkan fått ett starkt argument. Ingen destruktiv tonårskille skulle väl, likt fjortonåringen i Ramsele, kunna komma på den märkliga idén att ta med sig något så otympligt och svårtillgängligt som dynamit till skolan om de inte inspirerats av bioaktuella Sebbe?
