Ja, som ju många redan rapporterat gav alltså FIPRESCI-juryn jag var en del av vårt pris (en anskrämlig glasstaty) till De ofrivilliga. Alla som läser här regelbundet vet nog att jag – i enighet med den svenska kritikerkåren – håller Ruben Östlunds experiment i gruppdynamik väldigt högt, men att mina utsocknes kritikerkollegor i juryn skulle gilla den lika mycket var ändå lite överraskande. Många har ju diskuterat filmens som typisk svensk – men i juryn pratade såväl mannen från New York som kvinnan från Australien om hur lätt det var att relatera till situationerna i filmen.
Juryn: Jan Stuart, Katherine Tulich och jag
I sektionen som vi i juryn har tittat på ingick majoriteten av de nominerade filmerna till Oscarsstatyetten för bästa utländska film. Alla länder nominerar var sin film. Sammantaget var mina favoriter från festivalen, utöver De ofrivilliga och Det vita bandet som jag sett innan, kanadensiska I killed my mother, rumänska Police, adjective och iranska About Elly. Alla de fem var värdiga vinnare. I övrigt finns det en del Oscarsnomineringar som är helt okej, men det bestående intrycket är att de nationella nomineringsgupperna inte direkt jobbar efter samma kvalitetskriterier som en kritiker. Mycket oinspirerade genrefilmer om småtjuvar, och mycket episka familjedramer utan riktning. Det ger ändå en intressant överblick av det globala filmlandskapet att se ett sådant urval av ”årets film” från olika länder. Mest slående var kanske mäns ständiga våld mot sina fruar, flickvänner och okända kvinnor. Ibland var det sju filmer i rad som innehöll grovt sexuellt våld mot kvinnor. Jag vet inte om det ska tas som intäkt för ett osunt sadistiskt intresse hos filmskaparna att bildsätta just detta fenomen, eller bara en spegling av vad Per Wirtén kallar ”männens globala krig mot kvinnorna”.
Några av festivalens generösa finansiärer på en lunchfest.
Det här var mitt första uppdrag i en FIPRESCI-jury, och jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att göra det fler gånger. Det är ett extremt roligt sätt att resa. Palm Springs, som ju en gång var tillhåll för Hollywoodcelebriteter med vilda villafester, är numera en plats för rika äldre (och en del homosexuella män). Festivalfesterna var sålunda påkostade men slutade ganska tidigt.
