Jag vet inte vad som är konstigast. Inledningsscenen i Vincent Minellis niofalt oscarsbelönade musikal Gigi där en sjuttioårig Maurice Chevalier kollar in trettonåriga tjejer och sjunger ”thank heaven for little girls”, att den medelålders kapitalisten Gaston blir kär i barnet Gigi efter att ha lekt strandlekar med henne, eller att den svenska distributören döper en film om dels två män som ständigt pratar om hur mycket de ligger runt och dels en okysst tjej i yngre tonåren till Gigi – ett lättfärdigt stycke.
