Sverige och sci-fi är två ord som trots alliterationen ganska sällan syns tillsammans. Men i år kommer det ju faktiskt två svenska science fiction-filmer, Kenny begins hade premiär i våras (någon kanske minns att den genusbashades av Nina Björk), och senare i höst kommer Metropia (läs min intervju med regissören Tarik Saleh här). Och under hösten samlas Stockholms science fiction-entusiaster för att titta på film i en nedlagd kärnreaktorhall, under rubriken ”Science goes fiction” (fb-event här). Jag pratade lite med arrangören Björn Berglund.
Vad är ”Science goes fiction”?
Det är en seminarie- och filmserie som avdelningen för teknik och vetenskapshistoria på KTH arrangerar under hösten.
KTH och science-fiction, det låter som en nördig kombination. Är ni väldigt nördiga?
Inte nödvändigtvis. Förhoppningen är att inte enbart tilltala en redan invigd fanskrets, utan lika mycket att öppna upp för perspektiv på fanskulturen. Vi kommer inte att diskutera de fysikaliska förutsättningarna för warpspeed eller vad korridorer i sf-filmer betyder för ”first person shooter”-spel. Tilltalet är bredare än så, även om extrema nörderier gärna får sippra in i diskussionen.
Hur tycker du den svenska science fiction-scenen ser ut? Är den levande?
Det var länge sen jag var intresserad av kurser i klingonska och köpte limiterade vhs-boxar med Star trek så jag är nog inte rätt person att uttala mig. Men via våra utskick och annonsering har vi kommit i kontakt med en levande föreningskultur och dessutom hade vi ju inga problem att fylla reaktorhallen med folk senast, så efter moget övervägande svarar jag ändå ja på den frågan.
Reaktorhallen ja, det är ett lite speciellt ställe ni visar filmerna på?
Mmm, det ger en fin postapokalyptisk kvalitet att titta på filmerna i en nedlagd testkärnreaktor fyrtio meter under jord eller så. Vi kommer att vara lyckligt ovetande om eventuella rymdinvasioner som pågår på jordytan under tiden vi visar film på måndag.
Vad är det som händer på måndag?
På måndag kommer filmvetaren Sofia Bull från Stockholms universitet och pratar om ”Säljande Science fiction, marknadsföring, merchandise och expanderande universum”. Science fiction lanseras som spel, film och whatnot samtidigt numer, och alla delarna är lika viktiga för att förstå helheten. Det räcker inte med att se filmen längre, man måste spela tevespelet också för att fatta. Därefter följer en frågestund och sen ser vi Alien – den åttonde passageraren. Det pågår från kvart över fem till omkring åtta, så det är ingen nackdel att ta med sig nåt att äta.
Men vad äter man i en kärnreaktor framför Alien? Inte popcorn väl?
Nä, man sköljer ned sin rokeg blodpaj med en slurk Chech’tluth. Eller en vanlig hämtpizza.
