Håller i stort med Hynek Pallas positiva recension av Videocracy, Erik Gandinis dokumentär om ett land där talangtelevision upphöjts till styrelseskick. Ja, Italien. En nymodighetsfetischistisk (hette det va?) invändning mot filmen skulle dock vara att den inte direkt innehåller några nyheter eller färska avslöjanden. Berlusconis har ju varit premiärminister från och till under 15 år och mediamogul ännu längre. Något annat som jag reagerade på under Videocracy var avsaknaden av kvinnoröster. Inte minst med tanke på att filmen bland annat handlar om de kvinnor som, med breda leenden på läpparna, står bredvid den grånade programledaren i tävlingsunderhållningen eller varietéshowen. Kanske visar de brösten, kanske dansar de lagom ekivokt för att inte publiken ska tappa intresset. Vi får se hur de gallras fram via talangjakter i lokala köpcentrum och sedan hur de danstränar framför spegelväggar. Men när Erik Gandini informerar oss om att de är förbjudna att öppna munnen och prata i tv, och jag förväntar mig att de nu till slut ska få komma till tals, blir det bara fortsatt tystnad. Kanske kongenialt med den mansdominerade tv-värld som filmen skildrar, men lite synd är det.
Fler recensioner: Eva af Geijerstam i DN, Mattias Oscarsson i Sydsvenskan.
