I Stardust Memories säger alla ”I like your early funny movies” till Woody Allen, men han tycker att det är meningslöst med komedier när han bara ser lidande i världen. När nu Frankrikes Woody, Agnès Jaoui, kommit med en ny film vill jag bara säga tvärtom: ”I like her early serious movies.”
Det regnar alltid i Provence är en komisk bagatell, och det kan den väl få vara, men jag saknar verkligen det allvar som gjorde Se mig till en så fantastisk film. Jaouis parhäst Jean-Pierre Bacri, vars karaktärer i både Se mig och I andras ögon var perfekt balanserade mellan komik och tragik, är nu 100% komisk. Hans tragiska sida har tyvärr överdrivits tills den landat i lastbilsflaksbuskis.
Översättningen av originaltiteln Parlez-moi de la pluie förresten, ett mindre oblygt flirtande med svenska sommarfrankofiler har inte skådats sedan, ja, fjolårets En lanthandel i Provence (Le fils de l’épicier). Båda dessa följer såklart upp den tidigare succén Nyckeln till Provence (La gloire de mon père). Kanske borde den svenska distributören av nästa Hanekefilm döpa den till, typ, Diskursanalys i Provence?
Uppdatering:
–Eva af Geijerstam är försiktigt positiv och tycker att Det regnar alltid i Provence är ”subtilare” än Jaouis tidigare filmer, och uppskattar att det är ”muntert och återhållet situationskomiskt”.
–Annika Gustafsson hittar ”ett mästerligt ensemblespel”, och uppskattar framför allt Bacris insats.
–Jan Söderkvist saknar däremot temperament och skärpa och ger omdömet ”loj och litet lös i köttet”, men menar ändå att ”blicken för det speciella i det vanliga gör den sevärd”.
–Emma Engström är allra mest kritisk, och kallar filmen ”spretig, ofokuserad och ansträngt humoristisk”.
