Bara ett festivaldygn kvar för mig.
London river verkar vara favorit till guldbjörnen just nu, men jag skulle inte lägga min röst på det småskaligt gripande efter-terrorattacken-dramat. Brenda Blethyn är förvisso fantastisk som kvinnan från de lantliga kanalöarna som utbrister ”Det här stället är ju packat med muslimer!” när hon i sökandet efter sin försvunna dotter hittar fram till det rätta bostadsområdet.
Bäst hittills har istället varit Catherine Breillats chockerande ickechockerande Barbe Bleue och holländska cirkusdramat Calimucho. Om Gycklarnas aftons cirkusskildring är metaforiskt utmärkt men lite väl högstämt äcklig, har Calimucho närmare till sågspånen. Husvagnslivets monotoni och de sorgsna undertonerna i de uppspelta föreställningarna blir en fin kombo.
De svenska då? Jag tyckte om både Flickan och Man tänker sitt, som ju blivit något av en festivalsnackis.
